Aftonbladet – 3 juli 1850, sida 2

telsens början har någonting inträffat som med-: för en förändring i förhållandena. Innan Tonietta hade kommit till mylady, medan hon ännu sprang omkring, förmodligen barbent och -med håret hängande i vilda lockar, medan hennes käraste hviloplats var en enslig vrå midt i solskenet, hade hon sitt tillhåll i en locanda, hos värdinnan Teresa. Derji blefvo allehanda slags folk plägade och herbergerade, blott de betalte för sig; hade. de händelsevis plundrat en utländsk resande, så var det ju ingen synd, eftersom fremlingen efter all anledning var en kättare och eftersom fattigt folk, som icke vill arbeta, dock måste ha någonting att lefva af. Huru bra Tonietta än har det hos ladyn och huru litet hon än älskar banditerna, drages hon dock, trots ladyns förbud, beständigt att besöka detta hus; tag en indian från skogen, en beduin från öknen och gör dem civiliserade, öknen och skogen ha dock ! ett lockande doft! Här har Tonietta vid ett tillfälle hört att banditerna tänkte göra ett nattligt inbrott hos den engelska familjen; men hon har om aftonen löst bandhunden och derigenom i all tysthet omintetgjort deras plan. Traktens tilltagande osäkerhet har föranledt! familjen att göra en anmälan i Rom, och der kommer strax en underofficer med några dragoner. Sergeanten är en lustig fyr, skräflare och gourmand — för resten en tapper karlv; han utkastar i damernas närvaro sin fälttågsplan och ger utsigt till en snar, lysande seger. med derpå följande lysande måltid. Men detl faller sig så, att han sjelf blir utplundrad af banditerna, och det på det naturligaste sätt i verlden. Han besöker nemligen sin gamla bekanta, Teresa, för att få sig ett godt mål; men i plötsligen ha banditerna kommit till stället och tvinga honom med spända pistoler, men med den största höflighet, att betala ett oförskämdt pris, allt hvad han i penningar eller penningevärde bär på sig, till och med guldkedjan, som klädde honom så väl. Derpå ha bandi-! terna den fräckheten att öfverfalla och bortföra lady Emmelina och gömma henne i -Teresas källare. Ladyn befinner sig nemligen ensam på en ridtur, hvilket står i sammanbang med ett kärleksförhållande, hon är på. väg att knyta med den unge, vackre campagnolen Gaetano, som förut hade räddat henne från röfrarne, men sjelf icke är alldeles utan förbindelse med dem. För denne unge man har hon intresserat sig i Rom och utverkat att hans rätt som legitim son af en rik och förnäm man skall blifva erkänd. Bekymret och oron som griper sir William vid underrättelsen att hans svägerska är bortförd, väcker en plötslig och häftig svartsjuka hos Tonietta; brefvet var icke tillfyllest förj henne, dess ord hade ju icke haft rätta tonen, de hade framställt sig utan personlighet. : Hon. tror att sir William älskar sin svägerska (som är enka), och beslutar att ladyn a!drig skall bli fri. Men antingen hon sedan inser att sir William med:skäl kan hysa intresse för sinl svägerska utan att vara förälskad i henne, el; 4 j ler hon ädelmodigt beslutar att uppoffra sig, eller det ena hjelper det andra — hon befriar ladyn och går sjelf in till banditerna och talar om det. Här har emellertid sir William infunnit sig för att underhandla om lösepenningen; banditerna bli rasande öfver Toniettas budskap och vilja släpa henne med sig upp i! bergen; sir William lägger sig emellan och förklarar henne för sin brud — de skratta deråt; Teresa lägger sig emellan oah upplyser att Tonietta är Gaetanos syster — de skratta deråt; men nu intränger sergeanten med sitt manskap, . tar banditerna tillfånga och reklamerar sina penningar, sin. guldkedja o. s. v. Samtidigt får man veta-att Gaetanos rättigheter äro erkända, hans syster Tonietta är älltså rik och förnäm, nu kan och vill bon gifta sig med sir! William, som ju nu har talat! ; Vi ha lånt. denna eskiss af Goldschmidt, med hvars vackra uppfattning af stycket författaren Ibörfunnit sig: belåten. Den danske recensenten har anmärkt, att stycket slutar, utan att det kommer till någon dramatisk konflikt mellan hufvudkaraktererna, Toniettas och engelsmannens, hvari de kunde! utveckla sig i hela sin energi; vi se krafterna, men de användas icke. Det enda verkliga hinder, som ett ögonblick, nästan omärkligt, ställies i vägen, är Toniettas fattigdom; det häfves genom hennes tillfälliga slägtskap. Stycket heter romantiskt lustspel,, men vore kanske Itydligare betecknadt: dramatiserad bild från Italien. Lustspelet, har icke gjort rågon. lycka på den scen, för hvilken det ursprungligen skrefs; få se huru det kan gå här, om vår publik är mer benägen än den danska att glöm Ima hvad som brister i innehållet för att njuta af de många skönheterna i behandlingen. Om utförandet ha vi redan, yttrat oss; men vi glömde då att nämna br Ahman, som har ett tacksamt parti i munken Fra Severinos roil. Stycket spelar i början af Pius IX:s regering, och det sätt hvarpå munken uppträder för lszzaronerna med ett tal emot den nye pålvens reformer, är af en särdeles muntrande verkan. För öfrigt låter det nu nästan som drift, allt hvad som år 1846 kunde sägas på allvar om hans helighets liberalitet. Vi sluta med att lägga m:ll Deland på bjerTtat betydelsen af Toniettas karakter. Det är Ipåtagligt att förf. menat någontiog riktigt rart med den flickan; icke nog att hennes älskare Tbaronetten förutsätter att det vilda naturbarInet kan läsa skrifvet — lady Algernon, hans syster, talar vid ett tillfälle med henne om det ostindiska kompaniet såsom en helt be. kant sak. Svenska Slöjdföreningens årssammankomst ). b TT