Aftonbladet – 1 juli 1850, sida 2

Rikets Ständers lagsamt allmänna besvärsoch ekonomi-utskott vid 4817 och 4818 årens riksdag har, uti afgifvet betänkande: öfver åtskillige väckte förslag om en mera allmän och utvidgad mnäringsfrihet, bland annat sig utlåtit: att det väl vore 0undgängligt att å ena sidan tillse hvarje svensk mang rätt att fritt, uti en på rättsgrunder :otså ordning (å använda och utveckla sin arbetsförmåga till de. yrken, hvilka för honom sjelf och för det allmänna kunna vara gagnande, men att det derismta vore lika nödigt att, å andra sidan, bevara hyvsrje medborgares och bvarje korporatians rätt och säkerhet till framtida bestånd. Vi anbålla slutligen i underdånighot ropa följande, af borgareståndet uti sk Kongl. Maj:t vid 1823 års riksdag uti pLikasom det är landtmannenshufvudyr jorden och frambringa dess alster, så är städernas bestämmelse att vara de förädlande näringarnes hemvist och såsom föreningspunkter it större antal medborgare bereda landtmannen afsättniog på sina produkter. Så vida detta ändamål, utan tvifve! oberoende af tidens anda, ännu fordrar en fortfarande omtanka för städernas bestånd, styrka och trefnad, rsåste det vara af vigt att stadsmannarörelsen upprätthålles. Deremot har det blifvit städernas lott i samhället att draga en dryg del af de allmänna bördorne både genom skatter och andra prestationer. Förmågan att utgöra dem måste af borgaren förvärfvas genom flit och arbete, utom hvilka han af siaa privilegier icke skördar någon fördel; men huru ken detta ske om föremålen för hans verksamhet undanryckas honom, föratt öfverlåtas åt landtmannen eller andra, hvilkas näriog han sällan är i tillfälle att dela, och med hvilka han, tryckt af mångfaldiga borgerliga skyldigheter, icke eller kan täfla i lindrigt pris, som är ett hufvudvilkor för lätt afsättning och jemn förtjenst. -Följden måste blifva att städa skattdragande borgare, under utöfningen af äs yrken, åt hvilka de, i skydd af gällande författningar, egnat deras hela tid och omtanka, småningom skola se sin timliga välfärd undergräfvas, genom minskning i alla förmåner under oförändradt bibehållande ef alla förbindelser. I enahanda syftning yttrade sig bargareståndet jemväl i underdånig skrifvelse vid 48238 och 4829 årens riksdag, och det är på grund af dessa och öfriga af oss i underdånighet anförde skäl, sett oss böra inför thronen frambära hälliga önskan inom Sveriges handtyerk att åtminstone några inskränkningar i gifna friheten, för hvem det vara må, 2 sörjningsmedel utöfva handtverk, måtte i viljas, så att åtminstone personer, hi skild förmögenhet eller utöfva något ocj verkerierne hörande yrke, hvaraf de fö nödtorftiga bergning, icke måtte tillå mästerskaps ernående, utöfva handty lärlingar och gesäller i handtverkerierna icke måtte, till mästarnes förfång, tillåtas att utöfsa hindtverk för egen räkning förr, än de visat sig äga nog skicklighet i yrket, stadga ech omtanka få kunna blifva mästare och, lika med öfriga r ga till det samhälles nytta och under redt dem tillfälle att genom ordning o het förskaffa sig en mera oberoende stäl sällen, stundom äfven. lärgossen, lemn ofta, så snart han känner sina fysi vecklas, mästarens verkstad, under fö genom låga priser på det underhaltigs förmår åstadkomma, förskeffa sig en ker borgning; men när han, genom til sålunda arbetandes antal, ser sig svik hoppningar, saknar han oftast kraft och lust tervända till mästeren och försjunker simåniogom, ett olyckligt offer för en missbrukad frihet; i iesier och elände. i Vi ega den fasta förtröstan till Edert Moj:ts vighet, att Eders Maj:t icke lärer underli ; der lyssna till vår rättvisa klagan. Sve lagar erkänna ännu ett borgerskap, dett raerskap innehar ännu en fjerdedel i nationalrepreseatationen, och utgör — vi tveka ej att påstå det — en aktad, gagnelig och ordningsälskande klass inom men en stor del af borgerskapet eller bs skola snart se sig så undertryckta af de försörjningsmännen, att många mästare I sakade att uppsäga burskap, för att ei fattigdom och elände. I flera städer ärc sörjoingemännens antal i åtskilliga yrk mästarnes, hvarom vi underdånigst en Maj:t täcktes göra sig förvissad genom u infordrande från vederbörande embeism men få vi emedlertid såsom exempel anföra: Stockholm, på den korta tiden af 5 månader, icke mindre än 436 gesäller och lärlingar, bysribland flera som ega förmögenhet, sökt till egna händer utöfva handtverk såsom för del; att i Eksjö finnas 57 borgare och 51 personer, hvilka idka bhandtverk såsom försörjningsmedel; att i Calmar, hvarest fionas 80 handtverksmästare, ö0 personer, sedan handtverksförordningens utgifvande, sökt och erhållit erabanda tillstånd; att i Upsala för det närvarande finnas (enligt bil. J4 47) ej mindre än 70 personer, hvilka utöfva handtverk sörjningsmedel; samt att i Hedemora fi stare med 22 gesäller och lärlingar, och dess försörjningsmän. Huru de som förut v skap, under tillförsäkran om åtnjuter d och rättigheter, framfarne stora . kon I borgerskapet, vid sådant förhållande s bergning och erhålla arbetare på siaa verkstäder, veta: vi i sanning icke. Vi avhålla således i djupaste unders Eders Maj:t täcktes, gebom utfärdande göra den ändrivg uti42 Handtverksc rserskap, su medsösom föröfva handtverk icke hädanefter mi andra än dem, hvilka, till följd af fort sjuklighet, ålderdomssvaghet eller verkliga olyckshändelser, sakna laga utvägar till försörjning, samt qvirnor och afsigkomna handtiverksmästare. hvilka icke förmå att sina borgerliga skyldigheter fullgöra; hvarjemte deputer2ds underdånigst anhålla, att i 26 måtte stadgss t handtverksföreningarne böra höras öfver de ansökningar, som i berörde afseende till magistraterna ingifves; hvarigenom en bättre kontoll än hitintills kunde erhållas öfver författningens behöriga efterlefnad. : Beträffande de handtverk, å hvilka, enligt Eders Majestäts nådiga bandtverksordning, icke erfordras att förvärfva mästerskap för verkstads hällende, våga deputerade underdånigst åberopa hvad Stockholms handtverksförenings fullmäktige i bärbos i afskrift bifogad underdånig skrifvelse till: Eders Majestät, den 435 Oktober 4847, haft nåden anföra, (Bil. M:0X 12) och få vi, på de af fullmäktige avförde skäl, underdånigst avhälla det Eders Majestät måtte i nåder stadga, alt hvar och en som vill håla verkstad ör ästadkommande till afsalu af hanstverksarbeten, skall derförinnan förvärfva mästerskap, endast med undantag för de yrken, hvilka kunna hänföras under manufakturinrättnirg Som det icke synes böra betagess bh erkslär