Aftonbladet – 26 juni 1850, sida 2

nnars 1 sig sjell så menlösa Hjo putta uUrgreborgsposten 1 Götheborg, och Tiden i Upsala, ör att nu ej tala om Morgonbladet — börjat med tor flit arbeta på att få hela sättet att berakta saken turneradt sålunda, som om Afonbladets anmärkningar mot polisens oformiga förfarande skulle haft för afsigt att förvara br Borgs satser eller utgått ifrån en symathi för de åsigter han framställt. Härigeom har Tiden med detsamma beredt sig tillälle att få lätta sitt hjerta medelst några nya utfall om dei-går-an-presten, att insinuera huusom sistnämnde prest fått makt öfver Afonbladet, med flere lika uppbyggliga variatioer på det gamla, sedan åratal utnötta themat, fvensom att alla de som i egenskap af vitten yttrat sig rörande Borgs föredrag, funnit nåd inför Aftonbladet m. m. Utan att nu annarsän i förbigående anmärka, let hr Borgs föredrag närmast synes innefatta tt återljud af Feuerbachs och de s. k. Junglegelianernes läror, och att Aftonbladets meling på intet sätt instämmer med den totala wegation, som är resultatet af denna skolas lutsatser, emedan ingenting annat än logiken Her de nakna förnuftssluten gälla för denamma, ehuru dessa deck endast utgöra en del f de menskliga förnimmelserna — utan att vilja uppehålla oss dervid, att denna skola såunda i vår tanka, genom det uteslutande värde len lägger på logikens fordringar, å sin sida åkar in i förvillelser, som icke stanna annat in i en slutlig upplösning af allt det positiva, kunne vi icke lemna obemärkt, huru svag Tilens och dess konsorters position är, då de härvid, för alt försvara vederbörande, ånyo måst aga sin tillflykt till idel osanningar. Först ch främst anmärkes nemligen, om än detta i ig sjelf kan vara af föga betydelse, att icke vågon prest skrifvit recensionen i A. B. öfver ansakningsprotokollet angående studeranden a ma m-e mm m M AM orm mm Ä —-—e AA AA RH OA Borg; för det andra angick Aftonbladets kritik . ndast och allenast en omständighet, som märkvärdigt nog Tiden å sin sida helt behändigt sökt förbigå så tyst som möjligt, nemligen det olagliga i sjelfva proceduren mot Borg, : ervid A. B. tillika påminde om 1762 års författning som bjuder huru med dylika mål skall förfaras, och hvartill kan läggas 1837 års kungliga ref rörande religionsmåls processuala behandling, emot hvilka båda författningar hela förfarandet med polisransåkningen, på det sätt den blifvit anställd, står i strid; och för det tredje, det om vi så få säga, något otäcka, som låg deri att man, utan något på förhand gifvet bestämdt faktum, äflades att genom vittnens hörande möjligen kunna få fram en angifvelse, som icke förut fans, hvarigenom Borgs föredrag skulle kunna vändas till en Gudsförsmädelse sådan som menas i 1 kap. 1 miss gerningsbalken, eller åtminstone till atheism, och att — 0 naivetet! — låta polisen skilja härom i första hand. Detta sednare misslyckades, då ett ofantligt antal vittnen åberopats som säga, att Borg icke yttrat hvad endast tvenne — och desse i högst sväfvande och obestämda or-l dalag — påstå honom hafva yttrat i det beryktade talet. Tiden låtsar icke begripa, att man kan motsätta sig den i juridisk hänsigt felaktiga behandlingen af en anklagad person,l och i så måtto försvara honom, samt i och med detsamma hela rättstillståndet i landet, utan att derföre försvara personens åsigter. Tiden ådagalägger häruti samma bortblandning af ämnet, som då den för några veckor sedan förebrådde A. B. den likgiltighet, hvårmed det skulle hafva berättat tidningen Reforms upp hörande, oaktadt dess stora sympatier för denna kamrat; då likväl allmänheten bäst känner huru det förhållit sig med denna sympati och kunnat se prof derpå i flerfaldiga artiklar mot Reforms nebulösa framställningar. Enligt Tidens logik och moral kan man icke taga personer, som lida orätt, i försvar härför, utan att göra gemensam sak med dem i allt. Veritas betyder ingenting — menar Tiden; det skall blott vara Amicitia eller Odium. Så mycket får man åtminstone till Tidens beröm säga, att den sjelf hand!ar efter denna hyggliga princip, och således är konseqvent. Emellertid har man genom den fortsatta tryckningen af ranssknings protokollerna, för hvilken man åtminstone så till vida är Dagbladet förbunden, kommit i tillfälle att se huru ännu flera oformigheter sälla sig till dem vi förut anmärkt. Så finner man t. ex. nemligen af. protokollet för den 17 Maj, att öfverståthållareembetet, i anledning af en invändning af Borg emot formen för åtalets anställande, förklarat, att erär åtalet innefattar påstående om ansvar enligt 1 kap. Missg.balk., öfverståthållareembetet förklarade sig behörigt åc. Likväl är det ett faktum, hvarom man kan öfvertyga sig genom återblick på protokollerna, alt något så beskaffadt påstående om ansvar enligt 1 kap. Missg:balk. icke egt rum. Huru är det möjligt alt öfverståtbållareembetet kunnat glömma detta och antaga att påståendet verkligen biifvit framstäldt? Vidare finner man till sin stora förundran, att stadsfiskalen, på Borgs förnyade anhållan att få veta hvem som vore angifvare i måilet eller om de Berg sjelf varit närvarande i föreningen, uppgifvit att det var på innehållet af tidningen Reform,som han stödde åtalets anställande. Här bar man således gåtan upplöst. En stadsfiskal företager sig att söka ställa en person till ansvar på grund af en tidnings innehåll, och med anledning deraf begära en ytterligare inqvisition — utan att kunna hvarken angifva något ställe i det tryckta talet såsom hädelse, eller känva till något annat yttrande muntligen al Borg, som kunde presenteIras såsom corpus delicti. Allt detta minskar åtminstone icke det vidunderliga af ifrågavar Trande sak. Asse IKongl. akademiens för de fria konsterna Exposition. Andra oartikeln). ((seauTamälvingar Ifnteriärer V