Aftonbladet – 19 juni 1850, sida 2

AUULIDSVARIDBAT VILI, SVIS BSUTBYLVISV MMM IE IM sea den 40 i socknekyrkan blifvit uppläst, påföljde!S lag desamma fortsatt i Torps by: att då förrättnings-a männen, oaktadt de af flere personer förut blifvit! varnade för faran att besöka denna by, hvarest man,lu nligt ett af flera vittnen omtialadt rykte, som redan f 3 eller 44 dagar förut varit mycket allmänt, ernadels ned våld motsätta sig undersökningen, likväl begif-s vit sig dit och, efter verkställd besigtning på hem-8 manet JA 6 samt sedan några skott inåt byen hörtsg aflossas, ankommit till Per Nilssons gård, hade der-lo städes funnits samlad en större folkhop och deribland d lere försedde med bössor och påkar: — att såvällk målsegaren Eneman som i tillfället tillkallade t. f.jk cronolänsmannen Eriksson tillsagt folket att hållag sig stilla och bortlägga vapnen, äfvensom Eneman lö velat tilltala bopen och uppläsa sina för förrättnin-h gen erhållna ordres, men af oväsendet och skriketo blifvit öfverröstad och förhindrad derifrån; — attin målsegarne af denna hop, som hurrat och upplyftat påkarne, blifvit omringade, häftigt tilltalade, oqvä-r dade och tillsagde att någon undersökning i ladu-s gårdarne ej finge ske, samt att flere i hopen härun-t der stått färdiga att med sina påkar slå till målsegarne, äfvensom stenar kastats mot den plats måls-.F egarne intagit och Carl Persson, deraf träffad, erhål-f it blodvite i ansigtet; — att eburu de närmare jk omständigheterna vidare än hvad sålunda omnämndtf är genom vittnesmålen ej kunnat utredas, hopensd uppretade sinnesstämning och förhållande tydligenla ådagalagt uppsåt att förhindra undersökvingen, hvil-!r ken, enligt flera sammanstämmande intyganden aflt vittnena, derigenom också gjorts overkställbar; — Jå att då, i följd häraf, förrättningsmännen från stället! c bortgått och af folkhopen blifvit efterföljde, flere i skott tätt på hvarandra aflossats: och att, sedan för-( rättningsmännen flytt till Getterum, åtskilliga folkhopar, under skrik och skjutande, från Torp kom-a mit tågande mot förstnämnde by, hvarifrån måls-y egarne Stenius och Eneman samt kronolänsman E-lr riksson då hastigt aflägsnat sig, men blifvit efter-f satte af en del utaf det ankomna folket, som tagitlc en ginväg öfver en åker och varit nära att upphinna de flyende, efter hvilka aflossats skott, som dock icke f förorsakat skada. 6 Af hved sålunda blifvit upplyst samt emedan vitt-f nesberättelserna och särdeles J. Ingevaldssons, för-!y anleda dertill, att den folkhop, som på morgonen d. ( 11 Mars varit synlig å Torps bygata, så väl genom lr de aflossade skotten som särskilda bud erhållit känä nedom om förrättningsmännens annalkande till Perjt Nilssons gård, och derföre derstädes sig sammandra-!t git, anser häradsrätten vara styrkt, att denna folk-å mängd förehaft och lagt å daga uppsåt, att med för-s enadt våld sätta sig upp emot verkställandet af den o enbefallda undersökningen samt ej låtit sig till ordning I bringas, utan visat trotsighet emot offentlig myndigdc hets befallning; äfvensom att förföljandet af de till Getterum undflydde målsägarne Stenius och Eneman utgjort en fortsättning af berörde trotsiga och våld-g samma förfarande; hvaremot och ehuru målsägaren Carl Persson, vid uppträdet i Torp, erhållit blodvite, häradsrätten, likväl och eftersom utredt är, att den f stenkastning, hvaraf detta blodvite förorsakats, utöf( vats af några minderåriga gossar, om hvilka värmare r upplysning ej kunnat vinnas, samt gerningsmannen ll Lill detta våld således ej kunnat upptäckas, ansers strängare ansvar skäligen icke kunna ifrågakomma f ill följd af det våld, som utöfvats å Carl Persson, i hvilken, fastän bärande stämpelhammaren, egentligen t 1 S . f Å 1 I l s 1 j endast såsom dräng åt målsägaren Eneman vid förrättningen, honom åtföljt. Nu, beträffande af de ifrågavarande anklagade först s drängen Jonas Jonsson i Getterum, båtsmannen Nils Nilsson Brynja i Torp, bonden Nils Andersson i Torp, drängen Olof Nilsson i Torp, bonden Nils Svensson i Torp, bonden Nils Simonsson på J4 4 Torp, bonåen Anders Jonsson i Torp, bonden Nils Månsson i Åcker och bonden Peter Nilsson på JM 9 Torp, så varda de, emot hvilka ansvarspåstående för delaktighet uti åtalade våldsamma uppträdet ej blifvit framställde, liksom bevisnipg i sådant afseende ej förekommit, från ansvar derutinnan således frikände.ls Mot anklagade Simon Nilsson har förekommit, att han, som d. 40 Mars på eftermiddagen varit närvarande vid sammankomsten hos smeden Gerner, och deltagit uti samtal angående den blifvande undersökningen, dels yttrat missbelåtenhet med densamma och att han skulle gå i möt med förvaltningsmännen, och dels till en person, som han, utan uppgif-. vet ändamål, anmodat påföljde dag besöka sig, sagt. sig skola tillspika sin grind m. m. Jemväl synes sål. väl Simon Nilssons egna oriktiga uppgifter angående: efsigten med hans närvaro vid ifrågavarande tillfällel: på Per Nilssons gård, som och: hvad vittnet Ing-. valdsson berättat om Simon Nilssons närvaro i denl folksamling som före förrättningsmännens ankomst varit samlad på bygatan i Torp, samt öfriga omständigheter, föranleda dertill att Simon Nilsson, i fullt uppsåt att deltaga i förhindrandet af undersökningen, begifvit sig till stället der ban utöfvat mycket inflytande på folkhopen, som åtlydt hans tillsägelse att invänta och ej gå i försåt för förrättningsmännen; och som Simon Nilsson, hvilken, enligt ett vittnes utsago, i tillfället varit den mest upproriske och af de värsta att oqväda målsegarne, ådegalagt sin trotsighet och våldsamma uppförande såväl härigenom, som ock dymedelst att han i vrede och mycken sinneshetta samt under hotande åtbör-! der och ord, förmenat förrättningsmännen vidare framgå i ladugårdarne, samt sedan de aflägsnat sig, sjelf yttrat att de blifvit bortkörde, alltså och med tillämpning af 4 och 2 8S i Kongl. förordningen d. 6 Febr. 4849, pröfvar häradsrätten rättvist döma Simon Nilsson för sitt berörde förfarande, till arbete å fästning i 2 år. . Anklagade Per Nilsson har erkänt att han itill-! fället varit otidig mot målsegaren Eneman; och mot Per Nilsson har i öfrigt förekommit att han, närvarande i folkhopen som på hans gård samlats, i häftiga och skarpa ordalag förbjudit förrättningsmännen att uppgå på ladugården och att han och nyssnämnde : Simon Nilsson varit de värsta att oqväda målsegarne, : så att Per Nilsson gått bredvid Eneman och kallat! honom tjuf. För ett sådant sitt deltagande uti åta-. lade uppträdet anser häradsrätten, på grund af förut åberopade Korgl. förordning, Per Nilsson skyldig till arbete å fästning i 48 månader; hvarjemte han, jemlikt stadgandet i 48 Kap. 9 8 Missgerningsbalken, dömes, för oqvädinsord emot målsegaren Eneman, som då i tjenstutöfning varit stadd, att böta 3 rdr 46 sk. till treskiftes emellan kronan, detta Mot och åklagaren, eller att, vid bristande tillgång till böternes gäldande, undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd å länshäktet. Mot anklagade Jon Jonsson och Jonas Ölander i Torp samt Gustaf Nilsson i Dykärr, har förekommit: att Jon Jonsson, som uppgifvit sig hafva endast af nyfikenhet uppgått till Per Nilssons gård, varit med i den af vittnet Ingvaldsson omnämnda folksamlingen, som, försedd med bössor och påkar och efter erhållen underrättelse att målsegarne nalkades norra gårdarne i byen, begifvit sig till Per Nilssons gård, hvarest Jon Jonsson, försedd med en påk, dermed han, under hotande ord, hött underjägaren Otterström, deltagit i den upproriska folksamlingen; äfvensom att Jon Jonsson, sedan han, efter egen uppgift, varit på väg till Getterum, på aftonen ingått nå Anders Jonssons i Torp gård och sällat sig