— Då H. K. H. prinsessan af Nederländerna lördags passerade Manilla, frambars till henne tvenne elever vid institutet för Blinda och öfstumma en krans, en bukett, samt följande kla och hjertliga versar, författade af en bland fvarinnorna: När Du Sverges jord beträder, Sveas folk sig hjertligt gläder, Höjer bönens ljud För Din sällhet uti Norden. På den nya fosterjorden ig beskydde Gud. Dig vi helsa, hulda S:jerna, Med vår enkla sång så gerna, Den är känstlans tolk. O hvad glädje och förtjusning, Då din stämmas milda suszing Hörs bland Skendiens folk! Se, en hel Nation Dig gilver Hjertats hyllning och förblifver Intill lifvets qväll Troget, som i fordna tider, Ack, hvad fröjd oss dagen spridert : Hell, Prinsessa, Ill! Må uppå Din stig, Prinsessa, Uti kransen kring Din hjessa, Sällhet sluta sig! Skyddad af Försynens Jsgar Tatill ålderns sena dagar, Kärlek följe Dig!