Aftonbladet – 18 juni 1850, sida 2

bele icke detta beslut. 1 de fatluUga, al nod och bekymmer pressade. skollärarnes händer ligger mensklighetens framtid. Sockenskolan är den helgedom, i hvilken den nye Messias födes, liksom fordom från Bethlehems krubba det ljus utgick, som upplyste verlden. j FLYKTEN. Sedan demokraternas sednaste bragd i Breslau tillräckligt ådagalagt partiets svaghet, visade reaktionen plötsligen ett oerhördt mod. I förlitande på militären, som i belydligt artal ankommit till staden, vågade frihetens fega, hittills endast i mörkret verkande motståndare att framträda mera öppet. Under de sista dagarne i November såg man i Breslau lika många leende som nedslagna ansigten. De förra tillhörde de s, k. ordningens vänner; de sednare demokraterna. Ingen hade likväl ett mera strålande utseende, ingen 1og innerligare än den rike hr Möller; och naturligtvis log äfven hans förste bokhållare Bräslein pligtskyldigst. Till och med den process, som han hade att föra åt sin myndling, förbittrade icke hans glada lynne. För det första hoppades han bestämdt att vinna processen, och för det andra var han öfvertygad att demokratien lidit ett nederlag, efter. hvilket den aldrig i tiden skulle kunna repa sig. Dessutom var det äfven ännu en orsak, hvarför hr Möller var så glad; Den rike grosshandlaren hade en synnerlig motvilja för så kallad kattmusik, som längre tid med utmärkt virtuositet blifvit exeqverad i Breslau. Det behöfdes blott att stå i rop såsom reaktionär eller att eljest på något sätt hafva ådragit sig det suveräna folkets misshag, för att gratis få fägna six åt denna utmärkta konstnjutning. En kör af några hundrade gatpojkar och dylikt patrask samlade sig 1 gvällsmörkret utanför den utvaldes hus och uppgaf de mest skärande och vidriga rop, tjutande, grymtande och jamande. Vanligtvis ankom det alarmerade borgargardet efter slutad konsert, men hadeen