Aftonbladet – 15 juni 1850, sida 2

och vid dennes förhinder af äldste ledamoten , en gång i månaden under vintertiden cch annars så ofta ordföranden anser behofvet det fordra. För att fatta giltigt beslut skola minst fem ledamöter vara tillstädes. Sällskapets samtlige ledamöter kallas att sammanträda i Februari månad för att bland sig välja tre Revisorer, af hvilka en bör vara prest, till granskning af Sällskapets räkenskaper för året. Vid en allmän sammankomst i slutet af Maj månad hvarje år skall Styrelsen meddela sällskapet en berättelse om Styrelsens och de på Sällskapets uppdrag arbetande ledamöters verksamhet under sistförflutna året, hvilken berättelse, åtföljd af förteckning på Sällskapets ständiga ledamö:er, öfversigt af dess inkomster och utgifter, samt Revisorernas yttrande, tryckes och kringsprides såsom Bihang till Tidningen för den Iöre Missionen, hvarjemte en kortare framställning meddelas genom officiella tidningen. Vid denna allmänna sammankomsti sker val af ledamöter för Styrelsens fulltalighet, då så fordras, anstäldt såsom i 3 I stadgas. Vid de tillällen, då Sällskapet försaralas till allmän sammankomst, skola predikningar till befrämjande af den Inre Missionens syftemål hållas i en eller flera af hufvudstadens kyrkor. S 8. Med fiialsällskaper, som bildas i landsorterna, underhålles gemenskap genom sekreteraren för den inrikes brefvexlingen, och med sällskaper, som bafva samma ändamål i främmande länder, underhåller Styrelsen förbindelser gencm sekreteraren för utrikes brefvexlipgen. Dessa stadgar hafva den dubbla egenskapen att antingen, så till sögandes, innehålla ingenting, eller ock högligen mycket; ja, mer än mången i första ögonblicket af genomläsningen torde förestä!la sig. En medelväg är här icke att tänka. Vi tillåta oss att i synnerhet taga allmänheters uppmärksamhet i anspråk för 1, 35 och 6 8. Men innan vi något närmare komrentera dem, vilja vi äfven delgilva publiken sjelfva det kort, men betydelsefullt vppsatta vehike! eller underd. skrifvelse till regeringen, som medföljt sjelfva stadgarne, och hvari anhållen göres om sanktion på dem. Missionssyftemålet afslöjar sig i denna skrifvelse ännu öppnare: den låter som följer: Stormägtigste Alernådigste Konung! Usdertecknade, som öfverenskormmit om bildandet af ett Fällskep, som under namn sf Föreningen för den Inre Missionen i Sverige har till ändamål att i samverkon med för handen varande kyrkliga cch kommunala inrättningar, söka bidraga till uppväckande af en allmännare christlig anda inom fädernesjar det, synnerliga:t bland de samhällsklasser, der behofvet visar sig mest framstående, våga i underdånighet hos E. K. M. anmäla detta vårt förebafvande och i underdånighet anhålla om E. K. M:s nådiga stadfästelse af detta Sällskaps underdånigst närlagda stadgar. Med djupaste c. 8c. åc. Stockholm den 27 Msj 1850. J. Lagerbjelke. N. Snoilsky. — J. P. Lefren. Abr. Z. Pettersson. P. Ax. Fröst. Joh. Rohtlieb. — P. M. Elmblad. F. 0. Bäckström. — L. Monten. För att intränga i den knappt fattliga me ningen med dessa stadgars insändande till Kongl. Maj:t, och deras läggande under regeingens ögon för vinnande af hennes bekräftelse derå; måste man till en början fråga: vill sällskapet utverka sig tillstånd till någonting, som i redan existerande författningar e är medgifvet? Svaras härpå Nej! så förefans då intet skäl att gå in till regeringen med stadgarne; ty icke kunde man behöfva begära lof till hvad redan är tillåtet. Man kan visserligen göra kompletta onödigheter för ro skull, och om man deri finner ett särskildt nöje; men för slika nöjen brukar man förskonariksstyrelsen, som använder sin tid för verkliga angelägenheter. — Svarar man åter derpå Ja! så innebär det, att sällskapet af Kongl. Maj:t vill förskaffa sig rättighet att göra sådant, som i nu gällande lagar är förbjudet. I detta fall kunna vi omöjligen föreställa oss regeringens bifall på en dylik begäran; ty de i religionsväg gällande författningarbe må vara hurudana som helst, och allmänna tänkesättet, likasom pressen, må i åtskilliga af deras stadganden önska förbättringar och tidsenliga förändringar (hvarpå prof ej sällan anförts i Aftonbladet); så är det likväl tydligt, att, innan dessa författninsar (som ej kunna rubriceras under den ekonomiska, för regeringen exklusiva lagstiftningen), af konung och ständer gemensamt blifvit upphäfna, lärer intet statsråd anse för sig rådligt att tillstyrka inbrott på deras områden. Detta är så sjelfklart, att, om man också ej skolat alitför mycket undra på vissa af Läsarne, hvi!ka i allmänhet just ej pläga utmärka sig för lagkunskap, om de ti!l regeringen ivkommi: med en så besynnerlig ansökning; har det deremot ej kunnat undgå att väcka en viss förvåning, då man bland underskrifterna ser experimenterade embetsmäns namn, om hvilka det är omöjligt att ej förutsätta kännedom af gifna författningar. Att vårt resonnemang om den s. k. inre missionens obefogenhet (nemligen såsom en af regeringen sanktionerad institution, en statsinrättning,), icke saknar sina goda grunder, visar sig, såsom vi tro, bland annat ock af den märkliga tilldragelsen, att sjelfve Ihr presidenten A. v. Hartmansdo:ff, såsom man Iser af on i thorsdagens Aftonblad införd reklamaItion, högtidligen förklarat sig ,med berörde stiftelse hvarken haft eller hafva rågot att skaflfan. Vi relevera detta med så mycket större nöje, som vi derigenom sättas i tillfälle att göra rättvisa åt en man, med hvilken vi,