Aftonbladet – 11 juni 1850, sida 2

detta bestriddes från flere håll på en gång hvarjemte det ropades, att då det vore de femtio äldste som missbrukat sin makt, så vore det väl ej värdt att gå in till dem supplicando. Härefter begärde notarien Franz Sjöberg ordet och gjorde en framställning om sättet huru det tillgår med utskyldernas tillkomst, nemligen att efter inhemtande från särskilda håll af de medel som fordras, en gravationslista uppgöres och förelägges hrr femtio äldste till fastställande, hverefter summan måste uttaxeras. Såsom bevis på huru svårt det är att kontrollera buru besluten om utgifterna vidtagas anförde han bland annat, att han hade anmält sig hos bemedlingskommissionens kamrerare för att få en afskrift af gravationslistan, men detta hade vägrats intill dess kommissionens ledamöter komme tillsammans för att besluta huruvida en sådan begäran kunde bifallas. Exempelvis trodde han sig emellertid känna och uppgaf att 20,000 rdr åtgått till börsens reparation, hvilket mest hade åtgått till möblering och förgyllningar, till förmån för det förmögnare borgerskapet och dem som dansa i börssalen, hvarföre han äfven tyckte att de dansande men icke vi borde betala allt detta. Slutligen anmärkte han äfven såsom något orimligt att hrr femtio äldste sjelfve revidera sina räkenskaper. Vid detta tal yttrades flere gånger från spridda håll bravorop, som visade att uttrycken slogo an på en del af församlingen. Hr Holmström begagnade tillfället att anmärka den liknöjdhet, som borgerskapet hittills visat vid valen af texeringsmän. Skomakaremästaren Lindman förklarade sin belåtenhet öfver den allmänna anda, som visat sig vid detta tillfålle och yttrade den önskan, att dylika ssmmankomster framdeles kunde beredas genom inrättande af något handtverksgille, dervid borgrarne kunde sammarkomma till rådplögning om val af elektorer och riksdagsmän samt andra ämnen af gemenssm nyita. Skräddarmästaren Trägårdh fästade uppmärksamheten på nödväcdigheten att vid den ifrågavarande petitionens uppsättande gå litet mera till roten af saken och söka bereda möjligheten af en helt och hållet förändrad representation för hufvudstaden, ledande till bättre kontroll på både utgifternas beslutande, förvaltning och fördelning. Åtskilliga talare inföllo under tiden med smärre yttranden, men hvilka ej väl hördes i anseende till trängseln omkring bordet. Slutligen föreslogos till entagande eller förkastande medelst acklamation ett antal kommitterade. Härvid hördes ett par gånger ropet: inga handlande! Slutligen u:föll valet som följer: snörmakaren Bergqvist, handlanden Lund, hattfabrikören Lindgren, skomakaren Långberg, sadelmakaren Wagner, glasmästaren Sm2å4berg, guldsmeden Fernlund, källarmästaren Engström, kopparslegaren Näsman, snickaren Rambach, fiskköpareåldermannen Sjögren, mekanikus Bergström. Notarien Sjöberg anmodades bevista sammanträdena såsom sekreterare. Detta är blott ett sammandrag i största korthet af tilldragelsen; vi skole för öfrigt återkomma till ämnet. Ute — 4 TEESE