Aftonbladet – 8 juni 1850, sida 3

blott förlora ett lif, som antingen genom eget eller andra örvållande förlorat allt värde. Några studenter, fulla a ungdomligt svärmeri, fåfänga öfver det blanka vapen son hängde vid deras sida och stridslystne såsom ungdome: alltid är, gingo och slamrade med sina långa, släpand sablar. Men här funnos ock män med mod och insigt som af fu!l öfvertygelse slöto sig till demokratien, beredd att strida för en ssk, som syntes dem vara helig, beredd att uppoffra sig, till och med utan hopp att segra. Alla dessa i afseende på ålder och stånd ofta mycke olika personer hade satt sitt förtroende till utskottet, sor höll sin session i rummet bredvid för slutna dörrar, hvil ka endast då och då öppnades för att släppa någon förtro gen ut eller in. För de tre omtalade personerna öppnades också por tarne; den bekante deputeraden hörde sjelf till utskottet Vid inträdet strömmade en tjock cigarr-rök emot dem hvari hela sällskapet syntes vara insvept. Först småningom kunde man skönja de personer son här voro församlade, så att man kunde igenkänna hva för sig. Vid öfra ändan af det långa bordet satt presi denten, som derjemte var öfverste vid borgaregardet; har ver utmärkt genom en ståtlig figur, ett skarpt markerad ensigte med ljust, långt skägg. I hans bållning låg el bög gred sf sjelfförtroende, som äfven visade sig i ban tal, hvars patbos förlorade mycket genom en viss heshet Han bar en svart Pigesch, under hvilken den röda veste: framlyste. Et skärp, rödt och hvitt, vid hvilket sabel bängde i sin messingsslida, vir det enda som utmärkt hans krigiska rang inom det fredliga borgaregardet. början anförare för frikåren, hade han efter sin företräda es afsked nått målet för sin äregiri het: han blef af bor: sargardets flesta bataljoner utvald till öfverste och äfver stadfäst såsom sådan af magistraten. Denna ställning gatt honom dock ofta i konflist med sig sjelf, såväl som mec sitt eget parti. Städse demokratiskt sinnad måste han ofts . spetsen för borgaregardet uppträda mot rörelser, som isserligen icke framkallat, men icke heller från sir nxt kunde ogilla. Tvedrägten var derföre ound Dessutom åtnjöt han naturligtvis hvarken det re a elier det konstitutionella partiets förtroende a partier intrigerode tvärtom både öppet och hemlig ot honom. FEhurn i houena fullkoraligt hederligt sinnad