Aftonbladet – 6 juni 1850, sida 2

af borgaregardet, öfverstens adjutant med rödhvitt skärp och lång släpande sabel, 108 ordet och uppläste en, gnergisk adress till stadens deputerade, som uppmanades att understödja nationalförsamlingen. Såväl ordföranden för stadens deputerade, som borgmästaren gåfvo bifallande försäkringar. Deputationen förklarade sig tillfredsställd. Endast en medicine studiosus, en smärt ynglipg med barnaktigt ansigte och kraftig organ, utbad sig än ytterligare ordet. Han var den mest omtyckta folktalaren och måhända den populäraste karakteren. Efter Marsrevolutionen hade ban till en del öfvergifvit sina studier och med mycken framgång deltagit 1 rörelsen. Såsom talare firade han alla de triumfer, som ett intressant yttre, ett eldigt och kraftigt språk samt ett skickligt begagnande 2f den ögonbliekliga sinnesstämningen plägar åstadkomma. Han uppträdde nu och bad enträget: att församlingen måtte uttala, det nationalförsamlingsmajoritetens beslut voro gällande för Breslau; derefter uppläste han med hög röst en appellation från nationalförsamlingen tillddet preussiska folket. Efter en kort debatt, i hvilken nästan blott de yngre af stadens depu!erade deltogo, antog församlingen med stor majoritet en adress till konungen och uttalade öförbehållsamt denna förklaring: pric vÄnda till konfliktens biläggning anse vi nationalförsamlingen vara lagstiftningens enda säte. Detta besiut helsades med dundrandebravorop af den talrika allmänhet, som flere gånger genom applåder . visat sitt deltagande för debattens utgång: Församlingen åtskildes, nöjd reed det störa verk som den fulländat; endast herr Möller och de med honom liktänkande skalade betänkligt På hufvudet. Den praktiske läkaren sade i förbigå nde: . Få se, om vi icke kört fast I Herr Miller svarade endast med en suck från beklämdt bröst. FÖRMYNDAREN. I Den rike bandelsmannens hus bestod af hans bustru, tre döttrar och en yngre son. Familjen hörde till de äldre, såkallade patriciska familjerna. Bland köpmansklas