Aftonbladet – 5 juni 1850, sida 3

värd affärsman. Vid skrifpulpeten sutto fyra kontorister som kopierade bref, utskrefvo räkningar och förde der stora handelsboken. I det allraheligaste, ett genom et brunmåladt trägalier afskildt rum, satt herr Mäller sjelf husets chef, med sin förste bokhållare, en gammal ung karl, hvilkens fingrar alltid voro något smutsiga af bläc: ket, om han än tvättade sig aldrig så mycket. På kontoret rådde en djup tystnad; man hörde inger ting annat än pennornas raspande, papperets frasande, klan: gen af de kontanter som räknades och den af ett gammal Schwarzwalder-urs enformiga takt. Herr Möller var helt och hållet fördjupad i sin kor: respondens. Han hade den vanan, att sjelf läsa all bref och i korta ordalag för sin bokhållare diktera et passande svar. Denne stod pligtskyldigst bakom princi palens stol. Genom flerårigt umgänge hade en viss Jikfo-mighet i verksamhet och rörelser imträdt hos båda dess: eljest högst olika män. Hvar gång då herr Miller visade förundran eller missnöje öfver ett brefs innehåll, så kunde man vara säker att hans bokhållare, herr Bräslein, med sitt kala hufvud gjorde ds!sinima. Grep herr Märler efier sin ostindiska näsduk för att snyta sig, så kände bokhållaren ögonblickligt samma behof. Tog herr Möller en pris ur sin gulddosa, så var herr Bräslein icke sen att framtaga sin silfverdosa och med de smutsiga fingrarne stoppa näsan full. Med eit ord, herr Bräslein var den trognaste kopia af den rike grosshandlaren. Naturligtvis måste ban äfven blifva ledamot af den konstitutionella föreningen, så snart her Mäller slöt sig till detta parti, hvilket var det enda som i hans tycke erbjöd nödig garanti för lugn och ordning. : Sedan år 1840 hade herr Miller, i likbet med aila Breslaus öfriga köpmän före Mars, tillhört den liberala oppositionen. Has var benigen för tryckfrihet och folkrepresentation, samt hade am deputerad för staden hufvudsakligen genomdrifsit dun bekanta petitionen hiron. M-d sin familj besökte hon sällskapet Leeitian, som företrädesvis stod i rop för sin liberalism; sedermera bade hen blifvit ledamot al den frisinnade Bärgerresssurce. Genom sitt stora inflytande understödda öfverborgmästaren Pinders val och stod i den intimaste vänskapsför: