Aftonbladet – 1 juni 1850, sida 2

nögenhet; han måste förskaffa sig legitimationsbevis. Dunselt påminde sig skuggsn, att hans hustru måste vara i besittning af dessa papper. Derföre ilade han dit och lycsades, såsom vi sett, genom sitt blotta uppträdande, till vinga sig dessa vigtiga dokumenter. . Då Rolf inträdde med ljuset, flög skuggan i hans ar nar. Machinarbetaren var redan van vid en hop besyn erliga egenheter hos denne man, som under sitt åler tälda helsotillstånd bibehållit mycket af sin förra extra vagans. Tag och läs! utropade skuggan, framräckande de gaml: papperen till Rolf. Dopsedel för Ewald Lischni:z. Hvad har jag dermec att göra? Lilla guldson, lilla guldsons, sade skuggan, som flöj af och en af glädje, så att hans tunna gråa rockskört ut bredde sig såsom vingar. Du sjelf är ju Ewald Lischnitz ingen annan än du, och ägare af en röillion dertilln. Machinarbetaren fruktade ett nytt anfall af vansinn för sin vän och såg förundrad på honom. Ja, spänn ögonen i mig, duln sade skuggan med ut tryck af den lifligaste glädje. Jag är icke galen. Gu lefver och är icke död. Det fins väl en stank i verldei och äfven i Berlin ganska otöck, men icke derföre at verlden förmultnat. Jag vet, hvad jag säger. Hör mi derföre saktmodigt och uppmärksamt. Rolf fick nu veta historien om sin födelse och barn domstid. Osktadt den gamle mannens försäkringar föreföl honoin allt såsom n dröm. Han kunde icke fatta, ick tro det. Annu tviflade han på sin väns förstånd. ;Och om Li:torien ändå verkligen vore sann, om ja också vore ägare af en million, hvad skulle det gagna mig? cuekade ban djupt. ;Hvad bryr jag mig om denna verl dens skalter, utan henne, utan Mar.e! Endast på sin väns enträgna begäran, hvilken han ick ville såra, stoppade kan på sig dessa papper, hvilka ha ansåg vara utan allt värde, och lofvade att så snart sor möjligt göra sina anspråk gällande. ADELN. Nationalförsamlingens gallerier voro öfverfyllda. Ge