dagen den 435 i skymningen hade H. setts åkande förbi Skrubbs Tomt; bonden, med hvilken H. åkte, är icke känd, men beskrifves hafva haft rödbrusigt ansigte, grå rock och flat mössa, och varit åtföljd af en qvinna i blå kappa, samt hafva kört ett par små bruna hästar, förspända en vagn med rödmålad karm. Vid ankomsten till Skrubbs Tomt hade, såsom det berättas, H. stigit af vagnen och öppnat grinden, i varvid. qvinnan, som jemte bonden satt i vagnen, tagit tömmarna och försökt köra ifrån H., som sprungit efter och ropat: åtminstone må jag återfå mitt läder. Slutligen skall H. hafva upphunnit vagnen, fattat tag i karmen och hoppat upp i åkdonet. Vid samma tid hade en hustru, som kom gående från Norrbys gård, hört rop och gräl på andvägen; bland annat hade hon slutligen hört 3:ne rop: Aj, aj, ajl, men det sista mycket matt. En vid obduktionstillfållet närvarande person uppgaf, att han, samma qväll hemgående från sitt arbete i skogen, i närheten af det ställe, der liket sedan påräffades, sett en bonde och ett qvinfolk med: hästar och vagn, enliga med ofvanstående beskrifning: jvinnan satt på vagnen, under det att bonden sprang lera gånger fram och tillbaka åt det ställe, der liket påträffades, såg sig flera gånger omkring och böjde sig ner bland buskarna. Derefter hade bonlen satt sig på vagnen och kört så fort hästarna unde sträcka, seende. sig ibland tillbaka. — När iket sedan hittades, saknades det i staden af H. köpta lädret. På likets ansigte, armar och rTygg märktes flera blånader, och provincialläkaren doktor Andråes attest innehåller, att det är ganska sannoikt att H. ljutit döden genom yttre våld, ehuru bestämdt utlåtande icke kan afgifvas, förrän ransakning vid domstol försiggått. — Sölwesborg. Natten mellan den 40 och 44 Jennes gjorde tullbetjeningen beslag å 9 st. i sjön utanför Sleuets fiskarehus försänkta packor, innebilande 24 st. kläden jemte en låda, som innehöll torskkrokar, hvarjemte i beslag togs en vid bryggan landsatt bät, hvilken förmodades vara begagnad vid smugingsförsöket. Derefter företog sig tullbetjeningen, åtföljde af t. f. tullinspektoren i Sölwesborg, wisitalion i närbelägna Slottet tillhöriga fiskarehus, hvarest ikväl icke fanns något, som kunde -i beslag tagas. Att tuilbetjeningen; som naturligtvis endast vid sine förrättningar ledes af nit för laglydnaden, skall vara sansa belåten med att så få brott ske, som är möjigt, mot de lagbud de äro satte tillsatt handhafva, örstås af. sig sjelf; men om egaren till huset, der jen opåkallade visiten egde rum, med densamma ir belåten, blir en arnan fråga. — Vissa personer värji orten hafva giort sig mycken möda, med; att utsprida rykten, om hvilken som skulle varit godsgare. Sådana hafva ock spridts med mycken hast, tan att derföre vara desto mera sannolika. Bland ndra, för hvars sannolikhet vi likväl på intet sätt sarantera, nämner ryktet en person som skulle kalas Gräshälla-Nissen, hvilken för några år sedan skulle varit delaktig i ett smugglingsföretag; dock icke mot ullförfattningarne. — Väl vore det om alla lagbryare, utan afseende till person, blefvo frambållne, häri inbegripne både dem som smuggla mot tullförfattningar och allmänna lagen. (Sölwe.) Mariestad. I förliden vecka uifördes från cellangelset häktade och för förfalskningsbrott dömda Jvinspersoaen Lovisa Isaksdo ter eller Pettersdotter ch medförde ett blott 4 månaders gammalt barn. Mot aftonen, och för att kunna sköta det lilla barnet, blef hon i Kållängen befriad af gevaldigern från fängsel, hvilket hade till påföljd att hon rymde och Jvarlemnade det lilla barnet. Den känslolösa qvinnan hade till fängelset medfört äfven en 40-årig dotter; det späda öfvergifna barnet vårdas tillsvidare AE