Aftonbladet – 29 maj 1850, sida 3

Article Image
jefvat tillsammans. Barnet, bastarden, kunde han ick heller tåla. Ty sonen, som var född i ett ieke upplös iktenskap, var enligt landets lag hans och hennes arfvinge ehuru mannen icke var fadern. Han vände sig då till dig han erbjöd dig en stor summa, om du ville skaffa barne ir vägen, såsom han uttryckte sig. Du bäfvade icke till baka för något brott; du tog mig till kamrat: Du var fö eg att sjelf utföra dina svarta ohyggliga planer. Derför sick du att väcka mig den der natten. Jag skulle res bort med barnet från Berlin och mörda det under väger Du gaf mig knifven i hand. Jag tog barnet för att ut öra din vilja, ty jag älskade dig. Jag lemnade vagnel och följde en gångstig som förde in i tjockaste skogen ler ämnade jag utföra ditt uppdrag. Jag förmådde de icke. Barnet blickade så vänligt på mig och log, så at knifven nedföll ur min hand. Det lefver., Det lefver), upprepade Wernerskan mekaniskt;ndet lefver. Jag öfverlemnade det till fattigt folk, som uppfosira let. Jag betalade för barnet de penningar hvilka jag så som deltagare i din förmenta blodsskuld frampressat af dig Barnet lefver och har blifvit man. Dess fader är död less moder död och han arfvinge af en million, ifall ha kan komma öfver de nödiga papperen. Du har dem oci skall lemna ut dem.n Wernerskan greps af ny fruktan. Förskräckt utropade hon Du vill bringa mig på schavotten och dig sjell med Du ljuger; han lefver icke.n Han lefver, svarade skuggan. Han är här och for rar af dig sin egendom. Qvinnma, gör mig icke rasande Nu är jag icke mer förälskad i dig; lemna fram papperer sljest skall det icke gå dig väln Wernerskan dröjde ännu. Skuggan hade fattat tag hennes arm och drog henne till skåpet med aldrig ana jettekraft. Qvinnan såg sig vara i hans våld. Nåväln, sade hon, jag vill gifva. dig papperen, me lofva mig meå en ed, att du icke vill inför rätta begagn lem emot mig. För himlens skull gör mig icke olyckli are än jag redan är och angif mig icke. Svär mig del och jag vill gifva dig allt, papper, pengar, ja, till och me Pengar, om du vill hafva något. Jag har icke mycket, ja ir fattig, har blifvit bestulen af en nedrig bof. Må ha

29 maj 1850, sida 3

Thumbnail