Aftonbladet – 28 maj 1850, sida 2

all tulvallva UC UCSILlad. ALL CIL SarsKkKHladtlig fjerde stånd gilves, kan vara riktigt nog, såls! vida dermed skall förstås blott de,som arbetalt med sina muskler till skillnad från alla andra i samhället; men det hela är en grumlig och otillfredsställande definition, som syftar på att öppna en söndring emellan särskilda delar afli; de närande klasserna, i stället att de till sinlp natur i en oupphörlig vexling öfvergå och ä sammansmälta i bvarandra, i många gradatio-si ner, utan att sådant beböfver bero af statsin-n ttningarna. Emellertid har hr Crusenstolpe ven antagit denna terminologi, och resonerat , på dess grund, samt jemväl derför njutit den telöning att tidningen Folkets Röst i sitt sistal, nummer med salvelse gjort utdrag ur dennal del af brefvet, samt derför väldeligen kompli-j-! menterat författaren. Om vi nu våga påstå, att hvarken vår gamlej bekante eller utgifvaren af Folkets Röst visat sig särdeles starka i den speciella kunskapsgren, som afhandlar begreppen om det inbördes förhållandet emellan arbete och kpital, förlsg, produktion och handel, m. m. så tro vi oss icke göra dem någondera en stor orättvisa; och för att lägga beviset bredvid, så mål det tillåtas spörja följande: Om sta:sskicket i ett land kommit derhän genom afskeffande af gamla missbruk, att a!lal, medborgare i samhället bafva samma både po-!n litiska och borgerliga rättigbeter enligt lagarna och konstitutionen; — om hela folket sjelf tillsätter lagstiftningen och denna utgör den högsta makten som finnes; — om slutiigen--hvar och en har full laglig frihet att använda sin: omtanka på hvad slags arbete han bebagar, hvaruti vill man då uppsöka den politiska skilnaden emellan det tredje och det fjerde ståndet, eller. med andra ord, hvar finnes denna! skilnad, så vidt den skall bero af de politiska g inrättningarna ? M Frågan förtjenar att göras på allvar, emedan den är af oberäknelig vigt. Också är väl att märka, att den ännu aldrig blifvit direkt och klart besvarad af någon bland dem, som spe-!a cielt säga. sig framträda såsom det fjerde stån-!h dets målsmän. De begagna i stället, utan tvif-ja vel i välmening, den taktiken att endast upp-8 repa sitt Scblagwort, för att dermed intressera S alla dem, som tro att deri skall ligga någon: magisk kraft, icke besinnande, att sådant en-!3 dast vilse!eder begreppen. id Emellertid kan man visst icke säga, att ej (te en verklig tanka ligger bakom nyssnämnda dunkla talesätt, och stundom framträder älvens: denna tanka likasom ofrivilligt. Så var hänft delsen i lördags uti tidningen Folkets Röst,!X hvilken såsom ett areanum för realiserandet alv det fjerde ståndets emancipation särdeles re-!g kommenderade en förment plan af Ledru Rol-h lin, att i främsta rummet göra en statsbankrutt, o eller ait medelst ett dekret göra sig qvitt hela p statsskulden. Utan tvifvel kunde detta vara 2 he!sosamt för de skattdragande i framtiden, 7 men hvad innebär ett sådant beslut i sjelfva!q verket? ingenting annat, än att alla de, somi!g förtroende till samhällsmakternas heder och hh lofven hafva anförtroit sina större eller mindrejv besparingar och många: hela sin egendom åt å staten, emot åtnjutande af viss årlig renta,;b skulle plundras och beröfvas allt detta. Om man äfven antager att statsskulden tillkommit, genom en slösaktig hushållning under förflut-!, na tider, så återstår likväl alltid :åsom tyd-ff ligt, att en sådan åtgärd innefattase icke allenast den fullständigaste tillämpning af den ma-Js chiavellistiska principen: ändamålet helgar medlen, hvilken utgör motsatsen af moralens första bud samt karakteriserar tyranniet, utan äfven ett våldförande af de rättsgrundsatser i privatlagstiftningen, som ligga till grund för alla bestående lagar om eganderättens bäldande och för strefilsgarn emot röfveri och stöld. Också är det, så vidt vi veta, alldeles ogrundadt att Ledru Rollin någonsin föreslagit stalsbiukrutten, hvilken blott en gång sattesi fråga af en annan ledamot i konstituerande församlivgen, men då väckte en så allmän storm af ovilja både der och bland hela pressen, att till och med den ledamoten fann sig föranlåten förklara sin mening på eil anuat såU. Också bafvå vi ännu icke från något land hört någon på alivar våga försvara denna förtviflade nödvärnsåtgärd såsom princip. Abstraherar man nu sådana heroiska kurer, hvilka för öfrigt ligga utom den egentliga politiska organismen, så kommer man genom sträng logisk ledning till den obestridliga slutföljden; att den: närvarande politiska bufvud(rågan ingalunda egentligen gäller en strid emeltan det fjerde ståndet och det tredje, utan helt enkelt utgör en fortsättning af samma strid som forigått alltsedan den första franska revolutionen, emellan rättstillstånZets och frihetens grundsat:er å ena, samt den dynastiskt absolutistiska principer, de politiska företrädesrättisheterna och klassväldet å andra sidan, i hvilka sistnämnda likväl äfven kunna innefattas orätt-! visa företrädesrättigheter åt rikedomen, så vidal denna i och för sig är gynnad, t: ex. genoml en hög census, som utesluter alla personer under en viss förmögenhet från valrätt till represen ationen. Också är det ingalunda svårt att varsebiifva, att den hufvudsakliga agitation och oro i sinnena, som för närvarande råder i Frankrike,l alldeles icke komma från den ofvannämnda striden emellan det fjerde ståndet och det tredje, utan helt simpelt underhålles af den menarkiska reaktion2ns hårdnackade bemödanden att till hvad pris som helst kunna tillmtetgöra först den allmänneliga valrätten och derefter republiken, och af den bedröflige presidentens synbara förkärlek att omgifva sig med och använda personer som äro fiender till demokra-! tien. Derföre ser man också att den demokratiska pressen ständigt förmanar till lugn, medan de reaktionära tidningarna och polisen söka upphetsa den att förgå sig för att deruti få anledning till en statskupp. Med allt detta har det icke varit vår me0 KR oc RR AR mMmMIhnvSBhBSAn ee fr 2 aa te Ce i AN ——-— j UM MMM Se se om pa oh och