Aftonbladet – 27 maj 1850, sida 5

talemännen ställd skrift bevisar, så ägde han (Håkansson) likväl i öfrigt ett utmärkt afpassadt och intagande sätt att vara. Håkanssons afgång inverkades bestämdt af något parti från riddarebuset. Cederström, i likars sällskap, yttrade: att ståndet borde kasta ut honom genom fönstret. Detta oaktadt anser S.,att Hikansson var af majoriteten inom ståndet ä!skad. Men som det hörde till saken att isynnerhet tillvita S. och några andra af oppositionen Hikanssons afträde, erhöll detta med biträde af förromvämhde och flerfaldiga dylika hjelpredor ett högljudt gehör bland ministerens anhöriga i ståndet — ja även troligen hos andra, som antingen afunden eller lättrogenheten ledde. Harmed ansåg sig likväl ej vederbörande v ra nog mäktige ait vinna seger: stratagemet den 26 Maj basöfdes och kanske än mer tiden derifrån till den 30 för att genom itererade konvklaver och vida kostsammare kalsser, än Sverige kan he, utkomma till en lysande dip!omatisk minister::e. S. genast derom underrättad, var både för stolt och likgiltig att bry sig derom, ussn gjorde just derföre under de triumferande högtidligheterna en lustresa tiil Drottningholm, — — — 8. tror visserligen icke, att hans reservation mot en ny dynasti annorlunda grundlade bans utvotering, än att bean dervid och vid andra tillfällen ådegalade sin sjelfständighet, så mycket mindre, som han underskref afsägelseakten. Hans mening ver i alla fall ej att få återställd förra konungen på tronen, utam blott sonen, och då afsättningen nödvändigt ej kunde förekomrmas — förening med Danmark. Det hufvudsakligaste behofvet för vederbörande att få S.aflägsnad låg i den nya regeringsformen. Han bade tidigt yppat sina grundsatser och sedan regeringsformen af Anders Danielsson med mycket loford blifvit uppläst på ståndets klubb, författade S. genast sine anpmarknoingar mot hbufvudprincipen och 414 QS, hvilka anmärkningar han öppet och oförsigtigt visade flere i alla riksstånden. Kosta hvad det kunde, skulle fröet i sin brådd qväfvas, och S. utvoterades, innan regeringsformen samma deg upplästes och föredrogs i stånde:s plenum. Strax eter utvoteringen blef S. genom cen polisbeijent efterskickad af poli mästaren, — troligen Wanrqvist, — som med nästan exalteral attention underrättade honsm, att vederbörandes beslut var, att han skulle begifva sig från Stockholm. — — På återresan sökte tvenne herrar, kommande ock från Stockholm, af hvilka den ena en känd militär, att öfvertela S. att låta häradet ånyo välja sig. som nekades; men Maths Persson i Uisund blef i stälet vald, hvilket val ungefärligen på ew haifi år ej offic:elt kurgjordes i ståndet. — — Det berättades, att en motsatt faction uspridde ryktet, att S. uppehöll sig do!d i Stockholm, några månader efter hans artresa. Så litet S. än brydde sig med alla kontraoperationer och ljudet med och mot henom, voro likväl vederbörande i beständig farhåga. Den vördnadsvärde embetsmannen landshördingen af Wibeli höll oföriöfvadt sammankomster med käredet under en lappris pretext, hvarvid ban förmanade folket till ssillhet och förtröstan på regeringens goda sfsigter. Äfven efter en taxeringskollision, skref han ett vänskapligt varnande bref till S. om vådan af populariteten. Nästen ej mindre ferhåga eller rättare försigtighet iskttoas vid alla till denna stund förrättade riksdagsmannavel: Länets högsta autorit — visserligen från en högre inflytelse — bar alltid genom sine underordnade sökt förebygga hans val, hvilket varit så mycket mera nödvändigt, som S., besynnerigt nog, alltid haft folkets svalnade röst. Utom tvenne gånger bar han alltid lagt sig emot sitt utväljande. Har ej mer än 2 gånger varit närvarande vid valen: då M. Persson i Utsund cech Erik Persson i Backa valdes. Några prester vid elektorsvalen hafva stundom varit vederbörande en god hjelpreda. Vid ett val kunde ssken likväl ej ennor!unda hjelpas, än att valprotokollet måste vanställas med den stwofen: att elektorerne beklagade, aw ej få lemna S. sin röst, såsom förut utvoteradn. Det anförda är tillräckligt, för att visa arbetets rikhaltighet på upplysningar öfver ett al Sveriges vigtigaste, men icke oskickligt bortskymda tidskiften, — Ur samma syoppunkt jemnförliga dermed, äro hr A:s medd-ianden om intrigerna till förmån för f. d. kronprinsen och mot Carl Åvgust; men om också utrymmets gräns ej vägrade oss meddelandet af dessa ännu vidlyftigare urkunder, så skulle deras anförande inkräkta på läsarens njutning af sjelfva boken. Den aldrasist af författaren i denna del anförda handlingen är likväl af så allivänt intresse, i afseende på några mycket omtvistade och ännu mycket dunkla frågor, att vi icke kunna neka oss ett utdrag deraf. Det är ett bref från Weiters:edt till Adlersparre, skrifvet den 13 Januari kl. I på natten, och af följande lydelse: pJag skrifver deita efter en conference med flere pålitelige personer hos baron Mannerheim, der ett vigtigt ämne blifvit discuteradt. Länge har varit utepridt att Kronprinsen aldrig skulle komma öfver svenska gränsen; detta föregifvande har, sedan säker tidning om dess hitkomst inlupit, bliiivit förbytt i det rygte, att han från Götheborg skulle återvända till Norrige; i eftermiddeg är sagt och försäkrat stt den så kallade .....ska ligan ej nu skall umgås med mindre plan, än att på Drottningholm faga Prinsen af daga, innan således någon fråga biir om Riksståadens sfläggande af hyllnings-ed ät bonom. Detta, i naturligtvis mera beräknade ordssätt, såsom att Prinsen aldrig skulle komma från D-ottniogbom, skall i flera dagar hafva kringlvpit på ....ska och ..ska klubben. Jag vill väl tro att det är, i rapporterna härom, öfverdrifvet, eller ock blott ett skrämskott för att förmå regeringen till composition med ligans hufvudmän, men i alla fall, blef hos baron Mannerheim allmännt besutit att jag om denna obyggliga omständighet borde underrätta dig och dig allena, så att du må obemärkt och hemligen kunna tega dina försigtighetsmått emot ett lönomord, i händelse det skulle ligga incm den aristokratiska general planens område. Jag kan dock aldrig tro, att de hafva mod nog, desse patriouske apor, att gå bröstgänges till väga; snarare välja de den hemliga utvägen af gift, och deremot kan nästan ingen mensklig försigtighet värja. — Jag bar ingenting sagt härom åt De la Grange, emedan jag till dig ens:m öfverlemnar att göra hvad bruk af detta förtroende du anser det förtjena, och det dessutem, som du Jlätt lärer finna, är af yttersta vigt att noga förtiga saken för Prinsen; som gjort i alla fall ett olyckligt byte af em stormig, svag cch grälig stat, emot en lugn och af allas kärlek omgif