Aftonbladet – 27 maj 1850, sida 5

den förmodas stå vid Skellefteå, 20 mil vundne och törhända 20 mil änvu å andra sidan; ty då general Sandels några dagar förut var till middag hor Kamenski, tog deone alla sina ordnar af sig, svor och sade, att inom några dagar skulle han vara inne uti Ångermanland eller kasta dem alla bort. — Wreden kunde icke komma fram förr än den 24 om aftonen; emedlertid hade Wechimeister den 49 och 20 fått u:hålla ett mycket överlägset antal; första dagen uti 41 timmars tid, under hvilksn våra slogos som svenskar, ). Adlercreutz sj:!f, som, hvad de misslycuwadeoperationerna vid Ratan beträffar, i denna utgång har fullt ut så mycken del som någonsin Adlersparre, yttrar sig om Wachtmeister till Adlersparre: Mao tClandrar mycket hir general Wechtmeisters batalj; han har dock ådagalegt mycket mod och nit). Enter allt detta faktiska kan man icke annat än bögeligen förundra sig öfver att det kunnat lyckas afunden eller smädelystoaden att stämma allmänna opinionen emot en msn, som vid alla tillfällen, der ban offentligen eller enskilt tilläts ådagalägga prof på sin ridderlighet. aldrig försummade sådant. Man har förlåtit och till och med prisat dem, som, för att mätta sin herrskiystnad, satt fosterlandet på spel och — förlorat! Dem har man upphöjt till halfgudar och jättar, under det man kallat Ratan en skamfläck, ipbränd i våra häfder. Isanniog, alltför länge har bitterheten uvagelfarit med denna händelse, och alliför länge har emädelsens ogräs betäckt Gustaf Wachtmeisters graf. Hjelten kan dock sofva lugnt derunder; grinet och tjutet ofvan mullen verka båda lika litet störande under jorden som på den historiska domen. Den skall ej uteblifva. Der au skymning räder, skall klarhet herrska, och då skall ogräset förvandlas till en grönskande lagerkrans. Den följande eller fjerde Tidsteflar, som visar början af riksdagen och förhandlingarne om Gustaf IV Adolfs afsättni g, hemtar hufvudsakligen sin anordning, likasom teckningen och färgläggningen, från officiella handlingar. Skildraren har blott gerom ett skickligt urval, som aflägsnat oväsendtliga men förvillande bisaker, förstått att gifva klarhet och åsk:dligbet åt denna annars så förvirrade och bortblandade episod i 1809 års händelser. Någonting nytt och förut obekant är likväl en uppsats om den bekante Peter Svartengren, som utvoterades ur Bondeståndet och af polisen bortsändes från hufvudstaden, samma dag som den nya regeringsformen skulle föredragzs i ståndets p!enum, Svartengrens utvotering skedde med 162 röster emot 35, alltså blo:t med aen beryktede förseglade sedelns bistånd: emeltertid kunde mannen skaffas bort på detta vilkor, och det skedde. Den af fö. f. meddelade uppsatsen är af Svartengren sje!f skrifv n, på begäran af en bland Svartengrens bekanta, omkring 20 år efteråt. Om — anmärker Tidstaflornas författare — innehållet ej kastar något egentligt ljus öfver märk!iga tilldragelser, usstar det dock ett hailfdunsel öfver personer, som ailtör länge stått i mörkret och hat sin vinning deraf. Läsaren må sjelf döma: Om det inre ur dagens historia, i anseende till personens individuella förtjenst, ej är af någon vigt, torde likväl den uppmärksamhet, hvarmed f.d. riks dagsmannen P. Svartengren blef observersad af de maktegavde före, undsr och efter revolutionen 1809, ej vara af likgiltighet i histortskt afseende, hvarföre följande upplysningar om honom i detta hänseende meddelas, hvilka kuona till en del kontrolleras af nigra ännu lefvands kögt ansedda och värdige män, Fältågets början vid vestra armeen 4809 syntes ske med någon esprit, men ock nied någon beqvämlighet, isynnerhet bland de högvälborna. — — Di revolutiosen proklamerades, visade Svariengren sive vänner en af honom författad skrift, som han upp gaf vara utkommen i Götheborg, hvari frihetscch sjelfständighetsandan vitsordades, men aristokratiens vådliga företag missbilligades på det fogligaste sätt. Vid derpå följande riksdegsmansrval hade yvederbörande förmycket att syssla, för a:t dervid taga an nan än indirekt befattning; frånvarande blef Svartengren vald genom kyrkoherden s:dermera fäl:prosten Dahlman3 cch andra gynnares inflytelse, oaktadt den inom häradet mest ansedde gjordes all, troigen efter vederbörandes önskan. Ej nog dermed: honom visades så mycken uppmärksamhet, att domhafvanden Ehrencrona måste försöka få förra dispooentem af Edsvalla bruk, kamrer Ljungqvists, betyg. att S. hos horom varit envärd som bruksbetjent. svilket betyg nekades, fastän enligt med förhållsndet. Genom ett sådant faktum skulle S. efter dåvarande lagar bli:vit oberättigad att vara ledamot i ståndet. Upptomne till riksdagen, skulle sinnena bättre beredas än vestra armeen det förmått. Gubbarne till vinkades att göra sin uppvaktning hos chefen, bvarom 8. äfven af flere uppmuntrades med åberopad uttrycklig tillsägelse från samma håll, men hvilket ej skedde af ren oförställsamhet. Som det sades var afsigten att rådgöra med ståndet om förslag af val till taleman, hvarvid chefen bland flera andra äfven skulle hafva nämnt S, hvilket denne både då och sedermera ansåg för ett stratageme. Bland andra, som äfven inviterade S., minnes han en major B., men Var för opolivisk och enfaldig att vilja göra sin cour hos någon af det herrskande partiet, emedan han ansåg alla politiska rykten och uppsifna förhåltanden likstämmiga med dem i Gustaf III:s tid, för rent af uppdiktade af en aristokratisk liga. Af det förromrörde och Jon Jonssons insinustioner var hans kapitulation ej att förmoda, hvilket så mycket mers bekräftades af hans reservation vid tecksägelseadressen till armåekårerna, utan att anmärka den a! landsböfdingen Håkansson gjorde frågan hvarföre S. ej drack H. K. Höghet Hertigens skål i botten, hvarvid S. ville ha bespart till slaget vid Hogland. Ävda hittills trodde och tror ban sig varit nästan af ma joriteten af slåndet någorlunda väl ansedd, fastån ifrån början ban utpekades för sin sidentygsväst, sivu ofta förda ord i ståndets plena och som det sades — för honom ovetande, — förglömd etiquet mo! kamraterne. Efier landshöfdinge Håkanssons afträde såsom ståndets sekreterare erhöll tadlet ett vidsträck tare utrymme, oaktadt S. deri hade så godt som in. gen del; ty fastän han ej gillade det grurdlagsstri diga vid Håkanssons utnämnande och dennes god: tycklighet vid protokollet, hvilket en till honom oct ) Efter originslskrifvelsen.