Aftonbladet – 27 maj 1850, sida 3

större fördel än den norske fabrikanten å sin sida, hvilken ej har någon drawback, emedan han ej betalar någon tull för råsockret. Ponera till exempel, att fem millioner skålpund härifrån infördes till Norge, så hade fabrikanterna härstädes åtminstone fem millioner skillingar riksgälds, det vill säga öfver 100,000 riksdaler riksgälds i favör framför den norske fabrikanten, som ville införa samma belopp hit. Vi hafve ansett det icke olämpligt att anföra dessa omständigheter hufvudsakligen derföre, att sockerbruksintresset dragit alltför stor fördel af sina föregående förmåner, för att ej frestas att innan den förestående riksdagen ånyo sätta alla driffjedrar i rörelse att om möjligt återkomma i besittning deraf till största delen; men då varan är en nödvändighetsartikel, måste det vara en pligt att söka tillse, det icke hela landet öfver höfvan skattlägges till några få individers riktande mer än skäligt är. Denna skattläggning har hittiils varit så dryg, att man med fullkomlig säkerhet kan antaga, det hvarje sockerbruksegare, som förstått sköta sin handtering med omsorg, haft sin anläggningskostnad flera gånger betald; och det kan då vara skäl, innan någon resktionär förändring vidtages, att åtminstone afvakta ett eller två års resultat af den nuvarande författningen. Vår enskilda öfvertygelse är att sockerraffineringen inom landet, långt ifrån att minskas, kommer att betydligt ökas hädanefter, på det hela taget, om den också icke skulle gifva någon fördel efter den gamla tillverkningsmetoden. Åtminstone så länge man ännu icke sett någon sockerbruksegare i hufvudstaden förän dra sin anläggning till den nya methoden, och uällverkningen lika väl fortsättes, tyckes väl :cke någon särdeles fara vara å färde; och mer eller mindre vinstgifvande konjunkturer få ju alla producenter underkasta sig.