Aftonbladet – 25 maj 1850, sida 2

I misstänka för iilgerningen. bafvazde som af hr jägmästeren blifvit afiåtne, såsom: 1848, i Augusti, derom dels att underjägarne Forssberg och Enander ej inrapporterat de skedde åverkningarne, och dels att desse underjägare visat br Stenius olydnad och varit uppstudsige; — i November, derom att Forssberg och plantören Bökekelund ej efterkommit jägmästarens ordres, utan begifvit sig från sina vaktgöringar, äfvensom att de sjeifve blifvit beträdde med skogsåverkan; — 4849, i Juli, derom att Forssberg vägrat för hr jägmästaren visa att Forssberg, enligt åliggande, skaffat sig tjenstehöst; — i Oktober, derom dets att underjä2rne ännu ej anskeffat sig hästar, dels att åverkningarna å skogen i högsta grad tilltega, fastän åverkarne tillstörsta delen blefvo oupptäckte, så att, då enligt rapporterne 2298 st. träd blifvit olofligen fällde, hade till endast 496 gerningsmännen biifvit upptäckte, och likväl hade, i sjelfva verket och enligt stubbsyn, ytterligare 2200 st. träd befunnits afverkade, men i rapporterne ej omvärrnde, och dels att bevakningspersonalen fortfore ait utan tillstånd lemna sina distrikter; — 4850 uti Jsnuari, 3:ne serskilda skrifvelser derom, dels att churu plantören Böke!und undfått ordres ati bevaka en viss bro, der flere vägar sammanlöpa, hade han sådovt underlåtit, så att jigmästaren, som hvarje dag besökt stället, ingen eada gårg der träff:t B kelund, och dels derom ait Forssberg efter behag öfverisf sin tjenstgörivg och dessutom vore så liknöjd och vårdslös, att det vore detsamma om han bibehöll den eliter ej. Forssberg, Easnder och Bökelund hade gerora konungens befalinipgshafvandes uts ev 47 Februari 4849 blifvit, i onledving ef jig ns angifvelser, dömde til! r, och jå : hade serskildt vid hiradsr tala Fosskerg och Bökehvarefter de genom utslag den 292 Dec erföra blifvit till ansvar dömde ssmt den 7 sistl. Mars af konungens bearallningshafvande skiljde från tjenstgöringen och tnippar. Dessutom up sona nattetid och fö att, vid ett ti: illa slagen att han E skogseldar varit anlagde på e serskilda s en gång 45 tunr cch 400 famnar bevakningsperåtligen blifvit öfverfallne, så 2 år 4848, en underj blifvit så såsom ensam förvaltande person af länets alla allmänna skogar, der has sjelf miste utlimna skogseffekter, hi! er im im... säväl häraf, som af andre göros å! oskiljaktige från alla till trakthuggning indelie sko j så mycket som beu velat, med-, hunnit aut sjelf deltaga i skogsbevakningen. Skriften åtfö i afskrift af en, degen efter tusnultet, eller den 42 Mars till konungens befallsinashafvande insänd rapport, deruti hr jägmistaren, enligt inkomne underrättelser, meddelar, att ellimoaen med en alldeies vild framfart ru nedföjler en, utan att någon möjlighet fiunes att sådant ra, hvarjemte hr jägmästaren, åf skäl att denna väldsamma yra troligen ej kommer att stanna vid parkens totala förstörelse, utan möjligtvis öfvergå till mord och brand,, derom yttranden sko!a blifvit fålde, och hvilken våldsamhet ätt kan sprida sig till sneränsande socknar,, anhåller att ko:unpgers bafellningshafvanda ville tillkalla tillräcklig militärstyrka för att qväfva våldet i sin linda inzan det möjligtvis hinner lägga hand på rzerniskors lif och egendom.n Sedan hrr Stenius och, Eneman ermält, att undersöknpirgarve efter undsngömdt timmer ännu fortra längre tid, och aktor bogärt uppskof för flere personers inkallaede, afsede rätten att, såväl för lemnandet af nödigt tidsutrymme för berörde undersökningars afslutande, som ock med afseende ä de flere maktpåliggande göromål som tillhöra rätten, ransakningen bärnäst ska!l förekomma först den 27 dennes, hvaremelleriid 5 förrymde, i målet angifne personer, böra allmärneligen efterlysas cceh gripas. De anklagades antal utgör nu 33, deraf 9 häktade, Toalles 46 vittnen äro afhörde. Härefter förekom frågan om underjägaren Ad!crbjelkes begrafnivgssätt. Nigre vittnen arbördes eeh obduktionsprotokollet — uppiysarde an döden följ: af ett i munnen aflossadt skott — upplästes, hvarefter rätten förordnade att kroppne skall i tysthet bregrafvas. — Vid i förrgår och i går for!satt ransekning sn gående eldsvåden i fältkamrer Roos egendom på Krukmakaregaran, hafva åtskilliga upplysningar fö rekomrtrit, hvilka tycktes göra det allt mera sacnolikt att elden varit anlagd. — Grocsheandlaren Holm anmälde, ast man nu hittat ett litet utanlis fremför magasinsdörren, hvilket der ej varit begsgradt och hvarti!l ingen af hans nycklar passade; of hvilkom omständighet hr H. drog den slutsatsen, att någor tiuf på förband horttagit det rätta läset och dit satt detta, för att under tiden obehindradt kunna stjäla; äfven uppgaf hr H., att sedan mordbranden för ett par månader sedan anlades, hade inbrott skett i magasinet, ehuru tjufven eller tjufvarne — som förmodligen blifvit störda — ej lyckats bortöra något. Hr H. trodde således, att pu sednest anlagda mordbrand skett för att dölja någon större stöld. Han kände dock ingen, hvilken ban hade skäl an ti vittne, bustru Ryberg, påstod att dörrarnpe till megssinet varit öppna Isåväl Pingstdagen som Annardsgec; hon hade dock ej fäst något afseende dervid, emedan hon trodde att det vsrit hr Holm som ver der, kvartiil denre Idock nekade under uppgif: att hen ej varit i magasinet under de sednaste fjorton dagerne. men i sjelfva fobriken hade han vörit eftermiddagen före den, då elden utbröt, hvilket besök skett i sällskap med en 4 Ikarl, som skulle inlägga ett pytt gol Et annas vittne berättade, att skiljeväggen emellan fabriken och det magasin, . hvari elden först utt öt, varit få tunn och bristfällig, att man utan svårighet från fabriken genom den kunde inpsticka brännbara ämven i magasiret, och antog han för troligt avt så äfven skett, emedan magasinet varit ordentligt låst och Tfönpsterrutorna hela, så att någon eld ej Bvyarken geÅ nom dörren eller föpstren, kunnat blifva inkastad. En omständighet, som synes vara af syenerlig vigt, uppgafs äfven af samma vittne, nemhgen att man straxt efter den örst anlagda mordbrenden inuti megasinet funnit några tillspibade juslåder, hviika varit fyllda med brännbera ömner, säsem blär, kyl Tvelspån och tändstickor. Detia förhållande vitsordaj , des af hr H.. som dock ej hadv sig bekant af byem ifrågavarande lådor blifvit fyllda med de brännbara ämnena. — Utom nu nämrde hördes åtskilliga an