Aftonbladet – 21 maj 1850, sida 3

ESS ep (Insändt.) Åter ett lidarde genom förhastad häktning. Såsom ett bevis huru många olyckor och lidanden ofta tillfogas den enskilde genom myndigheters benägenhet att sätta ett blindt förtroende till åklagare, utan att vilja höra den anklagade samt den lättsinnighet, hvarmed polismakten, på minsta anledning, beröfvar en anklagad friheten, må anföras följande: De flesta af allmänheten torde påminna sig det uppseende, som väcktes af en betydligare stöld, som höstetiden sistlidet år skedde hos hr kamrer Blom och hvarför misstänktes skäligen trenne personer, Olof Olsson och Carl Dyring samt flickan Christina Krutz; men uti målet inblandades äfven flickans moder och morbror, Johan Erik Sundeman, och är det egentligen om denne sistnämnde här är fråga. Sundeman, som varit kammardräng vid kgl. slottet, men genom en olyckshändelse blifvit ofärdig. försörjer sig numera genom mindre skräddar-arbete. Han hade i sjelfva saken icke haft annat åtgörande, än att han på sin systerdotters husbondfolks begäran låtit henne hafva sin dragkista inne i det rum som ban begagnade, emedan det var beläget i samma bus, der hennes herrskap bodde. Han kunde ej hysa misstankar på flickan och förblef helt och hållet okunnig om hvad hon deri dolda. Så snart åtskilligt af det stulna vid visitation igenfanns uti samma dragkista, uppkallades Sundemen till poliskammaren. Detta var i sin ordning; men det var hårdt att han genast, utan att ens få försöka att styrka sin oskuld, häktades samt, oaktadt en gansia svår sjukdom besvärade honom, under hela polisransakningen qvarhölls i häkte; helst då han icke var någon lös person, utan hade laga försvar. Sådant skedde likväl på gevaldiger Jaderins yrkande allena, utan att Sundemån knappt tilläts deremot invända ett ord. Så snart målet kom till Häradsrätt, dit det blifvit remitteradt, blef Sundeman genast försatt på fri fot och genom utslag den 8 sistl. Mars frikänd. Med en förut ofärdig och klen kropp hade hans helsa e.sellertid blifvit i fängelset så försvagad, att han måste bäras upp till Tingsrätten; men hans själslidanden öfverstego ändå kanske de kroppsliga; ty utom det qval, en oskyldigt anklagad alltid skall känna, blandade sig äfven fruktan att mista de personers välvilja och förtroende, hvarpå hans framtid såsom arbetare berodde. Om äfven denna fruktan, i följd af Sundemans alltid visade ärlighet och goda uppförande, måhända kommer att visa sig öfverflödig, sakpar han ännu den helsa och de krafter, han hade innan olyckan inträffade, hvarigenom hans arbetsförtjenst i stor grad förminskats. Skulle den allmänhet, som så ofta skänkt nödens och behofvets barn lindring, ömma för Sundemans lidande och vilja lindra hans bekymmer genom något litet bidrag, torde det godhetsfullt lemnas uti huset 4 26 vid Styckgjutarebacken å Norrmalm, nedra botten till höger i portgången, hos urmakaren, som benäget åtagit sig att för de emottagna medlen redovisa. Deltagande.