Aftonbladet – 21 maj 1850, sida 2

VV MJR .ningskostnad, postporto c. 45: — Öfverskott till sällskapets fond. ss ss ss . . . 155: 7. 1,710: 23. — — Nyll tryckfrihetsåtal. Grosshandlaren Philipsson i Norrköping har, enligt DBI., till härvarande rådstufvurätt inlemnat stämning å utgilvaren af det tidningsnummer, hvilket lördagen d. 11 dennes utkom såsom ersättning till prenumeranterna å den uprhörda tidningen Folkets Röst. Det nu sednast åtalade bladet har följande rubriker: Reform, tidning för Arbetare-föreningen, lemnas såsom ersättning för Folkets Röst. Förläggare af detta n:r: Franz Sjöbergn. — Lindska simskolan (vid hrr Norstedt Söners lokal) å Riddarholmen öppnades i lördags för allmänheten. Den står under hr Gjörekes ledning. ig — Musikens vänner i landsorten skola säkert med nöje erfara, att den genialiska virtuosen på harpa, hr Prattg, afrest jemte fru Lessing från hufvudstaden, för att gifva konsert i Westerås om torsdag, och derpåföljande söndag i Nyköping. — Ifrån Westerås berättas, att konsistorium lärer nu omsider hafva hunnit så långt i frågan om biskopslönen, att det utnämnt en ombudsman, för att bevaka byggnadskassans rätt, nemligen kongl!. hofpredikanten G. Törnstrand. — I Ostgötha Correspondenten läser man följande : En alldeles färsk ordre har anländt kit, som enemen!tsmötena för 4:sta och 9:dra lifnterna skola börjas 9:ne degar tidigare än en äldre ordres förut bestämt, hvadan mötena komma att börjas den 4 Juni i stället för den 3:dje. Förändringen kan visserligen i sig sjelf ;enses af fösa vigt, men föranleder dock åtskilliga olägenheter, såsom utfärdandet af nya marschrutor, oåh au regementsoch beväringsmötena iaträffa tvenne deger samtidigt med hvarandra, i följe hvaraf brist på befäl torde uppsiå. — I Öresundsposten läses: Från Helsingör erhålla vi dea enskilda underrättelsen att den bekanta direktören vid Öresunds tullkammare hans exe. Hol:en med döden afgått i söndags LOrgse.n — I Westmanlands läns tidning) läses: Red. har från flera håll blifvit anmodad att i bladet anmärka ett förhållande, som hbos allmänheten väckt stor både förundran och förargelse. Detta förhållande består deruti, att bolaget för ångbåtsfarten emellan Westerås och Stockholm, oaktadt, efter hvad man tror sig veta, fartygens årliga sommarturer; inbringat betydlig vinst, icke aktat för rof, att höja passagerareafgiften med en tredjedel. Det ämnar dessutom, efter hvad som säges, icke vidare såsom hittills tillhandahålla allmänheten kommunikationsmedel med hufvudstaden för hvarje dag i veckan, utan låta ett af fartygen blott gå med vissa mellanskof, hvilkas längd eller korthet enligt planen kommer att bero af frequencen. Den belutna förhöjningen af afgiften lärer dessutom icke ens hafva blifvit ordentligen kungjord, så att många bland allmogen, som beräknat sin resekostnad efter gamla tariffen och ej ägt mera än nätt och jemnt hvad de behöfde, sålunda råkat i bryderi. I en tid, för hyilken kommunikationernas lättande och mångfs!digande utgör ett af de vigtigaste interessena, synss tilltag af denna art icke blott underliga, utan till och med en smula oförståndiga, och vi tillåta oss på förhand spå det värda bolaget att snålheten i detta fall kom mer att narra visheten. Det finnes emellertid ett ofelbart medel emot industriella försök i en slik gammalmodig och mot tidens tendens stridande stil, och detta ligger i konkurrensen. Vi taga oss derföre friketen uppmana någon af de ångbåtsegare, kvilkas fartyg möjligen hafva mindre vinstgifvande turer, att låta dem någon tid gå emellan Westerås och Stockholm. Vi tro ett en dylik spekulation både skulle löna sig tillräckligt och tillika innan kort sätta en gräns för ofvan refererade försök af en 0otidig vinningslystnad.