Aftonbladet – 18 maj 1850, sida 2

Folkskolan. (Forts. från gårdagsbl.) FJERDE ARTIKELN. Seminarium och folkskolan hänga så tillsammans och äro, hvad folkbildningen angår, af hvarandra så beroende, att den ena insitutionen ovi:korligen stiger eller sjunker med den andra. I den mån seminarium utbildas, i ssmma mån utbildar sig äfven folkskolan under deras händer, som i seminarium få sin bildning: men i den mån folkskolan utbildas, i samms mån utbildas äfven seminarium, när ingen får inträda på seminarium, utan att genom en fullständig folkskolekurs dertill vara förberedd. Nu är förut yttradt, att kongl. stadgan, med afseende på elevernas utgång från våra seminarier, i hufvudsaken icke föreskrifver större kunskapsfordringar, än dem, som gälla såsom vilkor för elevernas inträde på ett väl organiseradt seminarium utrikes, eller, med andra ord, för utgång från en väl organiserad folkskola annorstädes och här; och om detta yttrande ej är öfverdrifvet, så böra vi deraf kunna inse på hvad punkt vi stå för närvarande ). Enligt Pedagogiska Anteckningar af Schmidt tryckte 1841, fordras, utom de allmänna för lärarekallet erforderliga egenskaper, för inträdet på seminarium t. ex. i Berlin: a) att hvarje inträdande är bekant med innehållet af den Hel. Skrift, med christna trons bufvudsanningar och med de förnämsta kyrkosångerna; b) att han är i stånd att felfritt uttrycka sig på modersmålet, att tydligt, väl ordnadt och ) Af vederbörande eförers och seminariilärarers upp: fattning af seminariiundervisningens egenbeter kommer den olikbet i method och omfång, som utan allmänna reglementariska föreskrifter varit rådande vid våra seminarier.