Aftonbladet – 16 maj 1850, sida 3

Och jag skulle vilja b-draga den hederliga mannen? Ha ha han, skrattade fru Werner. Så sjåpig! Hu många äkta männer fins det i verlden, som icke blifvi! bedragna? Herre, du Gud! Hvem skulle kunna grubble öfver sådant? Hvad jag icke vet, gör mig icke het. Oct är ni en gång hans hustru, måste han blunda, om har ock skulle finna ett litet fel i räkningen. Och det är Karl, som genom er vill förmå mig at begå sådana nedrigheter? Nej, det kan jag aldrig tro Jag kan omöjligt anse honom vara så usel, utropade Mari med största harm. ;Hvad är det värdt att vara så hetv, svarade Werner skan lugnt. Det är verkligen hr legationssekreteraren vilja. Ni skall gifta er med machinarbetaren. Han skal icke låta er sakna en anständig utstyrsel. Om ni är för nuftig, så gå in härpå. Genom process vinnes i alla fal intet. För min del tycker jag mer om sparfven i handen än dufvan på taket.n O, min aning, min aning! utropade Marie med bit ter smärta. ,Hvad säger ni om 600 thaler? Hvad, lilla råtta, ä icke herr legationssekreteraren sjelfva ädelmodet? sLemna mig, lemna mig! ropade flickan i vild för tviflan. Nå, om det är för litet bjudet, så säg! tillade fri Werner, som trodde att den arma Marie icke var mer nogräknad än mången annan. Jag kan icke förtänka er att ni söker preja upp summan så högt som möjligt. 80 thaler vore väl dock icke att förakta. Marie hörde icke mer på underhandlerskan. Den garal tanken, som fattzt henne vid modrens dödssäng, uppste åter i hennes själ. Samma svarta demon stod åter vic hennes sida och hviskade ett förfärligt ord i hennes öra Hm! Hon förstiret,, mumlåde fru Werner för sig sjelf Hvem hade kunni! tro, stt hon var så slipad! Hvad hor nu gör sig oskyldig Derefter utropade hon högt: Nå, hvad säger hor, mitt barn, om 1000 Thaler? Fru Werner tycktes icke bafva den ringaste aning on hvad som föregick i flickans inre. Marie hörde icke en det ståtliga anbudet. För sina ögon såg hon det lugn: vattnet, det hemlighetsfullt djupa vattnet, och på bottne: