Aftonbladet – 16 maj 1850, sida 2

kunde här på jorden ej finna en förvaltare af denna kassa, som kunde afbålla sig ifrån återfall och förräderi, och Ischariots många efterträdare i förvaltningen hafva hittills gjort hvarje försök till kommunismens införande alldeles omöjligt. Men talaren anmärkte, satt kommunismen sätter detta kristendomens fullkomlighetsbud, att sälja allt och gifva åt de fauiga, ej i det första rummet, utan i det sista. I första rummet sättes att hålla budorden, nemligen i den korta sammanfattning Christus deraf gifvit: älsken hvarandra inbördes. Detta broderkärlekens bud leder i sin strängt genomförda konseqvens till den kommunismens öfversta grundsats: allt för bröderna; som med tillämpning på det samhälleliga lyder: allt för det allmänna. Med stöd af denna kommunismens grundsats, vederlade hr G. alla de beskyllningar, som blifvit gjorda emot kommunisterna. Då man öfverlemmar alit åt det allmänna, följer deraf, att man ej vill kapa något åt sig för egen räkning. Således ingen tjufnad inom kommunismen. Då man egnar alla sina krafter, all sin verksamhet, enligt grundsats och böjelse, åt det allmänna, kan ej fionas någon lättja inom kommunismen. Då kommunismen fordrar ett frivilligt uppoffrande af allt åt det allmänna, kan det ej blifva fråga om att röfva någons välförvärfvade egendom 0. s. v. Hvadan denna ovilja, detta hat, denna förföljelse emot kommunismen? Jo, att kommunisten vill uppoffra sina krafier, sin hela verksamhet, ja till och med sitt lif åt det allmänna, deremot bar man ingenting att invända — man berömmer det till och med som en medborgerlig dygd; mena att han äfven vill uppoffra egendomen, det är ett alliför fult exempel, som man för ingen del kan förlåta honom. Han måste till ett dylikt steg vara föranledd antingen af galenskap eller dåliga bevekelsegrunder. Talaren anmärkte sedan, att den strid, som i våra dagar föregår, är en strid emellan individualismen och broderkärleken, sarat att hvar och en, som blifvit väckt till känsla af medborgerlighet, mer eller mindre deltager uti och intresserar sig för denna strid. De som ej fatta hvarom striden gäller, förundra sig att intresset för de sociala angelägenheterna kunnat sänka sig ända ned till arbetsklassen, och tro sig derutinnan finna högst ferliga rörelser. Visserligen äro dessa rörelser farliga, men endast för individualismen. Afven anmärkte han, buru religionen varit en nitisk tjenarinna åt den herrskande politiska meniagen. Således ansigo religionens tjenare sin första pligt vara ati förmana de förtryckta klasserna till undergifvenhet och tålamod. Desto mera elände här nere, så lärde de, desto större fröjder i en annan verld. Derigenom kunde dessa herrar för sig sjelfve och sina patroner bibehålla sig i oqvald besittning af denna jorden. Afven i dag, sedan frihetens morgonrodnad börjat synas, fortfar man med samma visa på samma ton. Sällan eller aldrig höras några strafftdomar emot de rike, de mäktige, de lycklige på jorden, emot dem på hvilka det arkommer om det står väl eller illa till här nere, och hvilka stå till ansvar för den ständigt tilltagande nöden, det ökade eländet, de deraf härledande brotten; ty den som mycket gifvet är, af honom skall ock mycket utkräfdt varda. Man har till och med velat inrätta inre missioner för individualismens ändamål. Man vill sätta biadel för ögonen på massan af folket, för att sedan mot den visa sin broderlighet, sägande: kom, min blinde broder, jag vill leda dig; men männen af folket förstå att deremot associera sig i broderlighetens intresse. I deras inre mission har hvar och en sina ögon öppna, och sålunda leda de, upplysa och understödja hvarandra, och associationen ökes och broderligheten gör allt större inkräktningar på individualismens område. Derpå öfvergick talaren till jemlikhetens nödvändiga följd af broderligheten. Äfven i denna fråga, sade han, hafvindividualismens kämpar sökt att förvexla och förvända begreppen. Likhet är omöjtig bland menniskorna, säga de; det är emot naturens lag, som gjort menniskorna så olika. Vi vilja, svarar hr G., ingen likhet, vi vilja jemlikbet: vi vilja alt vägen göres lika jemn för alla vandrare i lifvet, och det är en af broderlighetens skönaste uppgifter, att söka godtgöra de orättvisor naturen synes hafva begått emot mindre lyckligt lottade likarp — —— Reform tillägger att lifliga bifallsyttringar gåfvo tillkänna att talarens socialistiska åsigter funnit bifall inom den talrika församlingen,. Det torde tillåtas oss att äfven här framställa ett par anmärkningar. Onekligen finnes mycket som är sannt och vackert i denna framställning, men vi må likväl tillstå oss ej hafva rätt kunnat fatta den på ett par ställen, ja, det förekommer oss till och med, som om talaren sjelf ej skulle rätt gjort sig reda för sitt ämne. Kontrasten emellan individualismen och bro derkärleken är en bekant magisk fras, hvaruti hr Göthreks förebilder, kommunisternei Frankrike sökt sin egentliga styrka. Frasen är också sann, så vida man med individualism förstår detsamma som egennytta. Men så som förstnämnda ords betydelse blifvit uppfattad och utlagd t. ex. af Louis Blanc, leder deni sina slutföljder icke till annat än upphäfvande af friheten, och dess utbytande mot despotismen i en eller annan form. Så snart man skyggar tillbaka för uttalande af denna konseqvens, insveper man sig blott i dunkel-och motsägelser ; låtom oss se huruvida icke detta äfven händt hr Göthrek, som för öfrigt af gammalt var känd såsom en af de ifrigaste anhängare, på sin tid, af S:t Simonisternes lära, det mest utpreglade statsförmynderskap som ännu funnits. Hr .Göthrek säger nemligen bland annat: Då man öfverzlemnar allt åt det allmärna, följer deraf a:t man ej vill köpa något åt sig för egen räkning. Hvad vill nu detta: öfverlemnar allt åt det allmänna, säga? Hvad, hvem eller hvilka utgöra det allmänna? Är det en osynlig allestädes närvarande makt, eller består icke det allmänna af individer? Alltsammans upplöser sig således. deruti, att i stället för det frihetens grundsats bjuder, att hvar och en må så mycket som möjligt sköta sig sjelf, bjelpa sig sjelf, draga nytta af sitt eget arbete och deruti äga en sporre att anstränga sina krafter, så uppställer hr Göthrek den theorien, att allt BE RR EAP RE AT RR RS a NEN