Aftonbladet – 15 maj 1850, sida 3

drag, som såg på honom bedjande och förebrående med sina Jjufva blå ögon. Då smälte hans vredes hårdhet och hoppets friska grönska började sticka upp. Sålunda sväfvade machinarbetaren mellan tvifvel och förtroende, till dess han inkom i berr Borsigs fabrik. Det friska lif, den rastlösa verksamhet, som här mötte, gjorde honom godt Arbetet är den bästa tröst och den förnämsta förströelse för en oroad själ. Här utöfvades det efter den mest storartade måttstock. Den ångmachin, som dref fakriken, utsträckte sina jättelemmar och satte bundrade bjul i rörelse, hvilka, surrande, gnisslande och knakande uppfyllde de stora verkstadsrummen med sitt evigt sorlande larm. Deremellan ljödo de dånande hammarslagen från gården. Ofantliga ångpannor sammansattes genom smedernas muskulösa händer utaf jettestora plåtar. Centnertunga cylindrar svarfvade omkring och bildades af det hvassa stålet, hvilket skar in i jernet såsom i träd, jemnande och polerande det med mera noggrannhet, än om menniskohand skulle hafva gjort det. Tumstjocka plåtar genomstungos af hvassa borr, hvilka så småningom framträngande besegrade den tjocka metallen. Glödheta föllo de blanka, krusade jernspånen it sidan och visade hvilken häftig konflikt, hvilket starkt notstånd som ägt rum. Ö:verallt visade sig en ovanligt storartad, ordnad verksamhet. I ugnarne flammade den ljusröda lågan och smälte den metall, som skulle uppfylla furmarne och fräsande utströmmade i elcbäckar och förlorade sig i den uktiga jorden, hvilken tycktes upplösa sig till en tjock inga. Här åter fann Rolf sitt lugn. Detta döfvande larm, letta dånande, bultande, hamrande och gnissknde borträngde tanken på Marie. Det enforniiga arbetei och den ippmärksamhet, som det fordrade, tillåter ej att man tänser på annat. Till och med samtalet med dena närmaste srannen måste vara kort och inskränka sig til det nödvändigaste, hvarje ögonblick öfverrösta :aehinernas lån.