Aftonbladet – 15 maj 1850, sida 2

stubbar. Kompletteringsval för lediga platser i naionalförsamingen skola endast ske efter 6 månaders örlopp. Till valets giltighet är det nödvändigt att en fjerdedel af valmännen äro närvarande. Nya vallistor skola genast uppsättas. Vid diskussionens öppnande blef preliminärfrågan (om den gamla vallagen borde blifva oförändrad) förkastad med 453 röster mot 197, hvarefter fråga väcktes om propositionens urgence eller behof af skyndsam handläggning, som också bifölls, hvadan reformutskottets förslag redan om fredagen skulle underkastas öfverläggning i afdelningarne. De social-demokratiska bladens språk är ganska häftigt och hotande; partiets moderata blad, såsom Republique, beskyllas för feghet; de deputerade af bergpartiet påstå sig blifva öfverflyglade af de hemliga klubbarne. Regeringen förstärker garnisonen i Paris. En telegrafdepesch innehåller följande : Paris den I Maj. Vapensmederna skola hålla regeringen sina vapen tillhanda (?). Socialisterna skola tänka på skattevägran, i fall valreformen går igenom. Ministeren tänker på mildring af densamma. Presidentens afresa till Fontainebleau har blifvit uppskjuten. Fransmännen qvarblifva i Rom så länge österrikarne qvarstapna i legationerna., Den 7 var ett långvarigt ministerråd, under presidium af republikens president. Flera rapporter om tillståndet i landet upplästes, hvilka alla lära varit temligen oroande. Flera generaler inom nationalförsamlingen (såsom .Tartas, Le Breton, Le Flö, de Lamoriciere och Bedeau) voro församlade hos general Changarnier, för att taga i betraktande de händelser, som möjligen kunde blifva en följd af valreformförsleget. Afven republikens president skall samma dag hafva haft en lång konferens med general Changarnier. Tapetarbetarne i förstäderna St. Antoine och St Marceau inställde sina arbeten den 7:de; Derefter bildade sig talrika grupper på gatorna i båda dessa förstäder, men iogenstädes föreföllo dock några oroliga uppträden. Hr de Persigny har ändtligen afresttill Berlin, så att det omtalade bildandet af en ny ministår under hans ledning åtminstone blifvit uppskjutet till en obestämd framtid. Men vill veta att ett nytt handelsfördrag skall blifva afslutadt mellan Ryssland cch Frankrike. Från Strassburg berättas att advokaten Faller och 46 andra tyska flyktingar blifvit häktade, äfvensom att 20 tyska flyktingar i följd deraf lemnat staden. Den 4 Mej har aflupit lugnt äfven i departementerna, utom i Lyon, der en verksam medlem af socialistpartiet begrafdes och åtföljdes af en stor folkhop, men såsom det påstås icke af någon prest. Vid S:t Just blef denna procession så våldsam att kasernvakten trädde under vapen, hvarunder soldaterna skymfades på det gröfsta. På sjelfva kyrkogården skulle handgemäng hafva uppstått mellan dem, som deltogo i sorgtåget, hvarunder likväl ett slags liktal hölls. Skandalen, heter det vidare, var så stor, ati flera af de bättre sinnade drogo sig ifrån det öfriga sällskapet, hvars ledamöter sedermera gingo in på värdshusen och roade sig med att insultera fredligt förbigående personer. I Toulouse föreföll ett oroligt uppträde den 4 Maj. En hop socialister genomtågade gatorna, afsjungande militäriska sånger, kom derefter i konflikt med poisen och skingrades slutligen af militär, hvarvid 42 personer häktades, af hvilka 8 dock sedermera åter ställdes på fri fot. Den 7 Maj sanktiongrade nationalförsamlingen E. Sues val. Följande dagen inträdde E. Sue vid sidan af sin vän Leon Vidal och tog plats nära de Fiotte. Diskussionen om budgeten fortsattes till kl. 35, då inrikesministern Baroche ankom, äfvensom de öfriga ministrarne och des. k. sjutton burggrefvarne som utarbetat det nya vallagförslaget). Baroche yttrade bland annat: Då vi föreslå eder att förändra vallagen af den 15 Mars 1849, gifve vi efter för våra pligters enrägnaste kraf. Ovissheten om vår politiska framtid rycker allas hjertan och hämmar handelsrörelsen, rbetet och landets väl. De i konstitutionen innehållna heliga principer finna ingen nöjaktig garanti närvarande vallag. Konstitutionen måste respekteras i sin anda och ordalydelse. -Men vallagen måste ändras inom den af konstitutionen utstakade sfer.n Michel (de Bourges) påstod, att detta förslag skulle leda till inbördes krig; dess framläggande betecknade han såsom en brottslig utmaning, såsom en bestraffaing för det fredliga folkets laglydnad och för den genom sednaste val åvägabragta försoningen mellan proletariatet, bourgeoisien och armåen. En häflig storm framkallade talaren på högra sidans bänkar genom det yttrandet, att man genom hr Leclercs val den: 28 April i valkollegierna -sökt återuppresa de blodiga Junibarrikader, som folket nedrifvit. Man ville, yttrade han vidare, bestraffa folket för dess kärlek till konstitutionen och till den öfver konstitutionen stående republiken (sensation). Derföre föreslog man en lag, som innehölle ett uppenbart attentat mot folksuveräniteten. Men hvilken är den makt som år 4832 skall kunna förhindra de 3 å 6 millioner valmän, som j viljen utesluta, från att sönderbryta valkollegiernas dörrar och tvinga sig till rösträtt. Sedan ytterligare flera talare uppträdt, blef resultatet, såsom ofvan antyddes. Generalerna Cavaignac och Lamoriciere voterade med venstra sidan. Nationalförsamlingens president Dupin, som för sin helsas skull begärt permission, afreste den 7:de till Nitvre-departementet, hvarest han har egendomar. Han öfverlemnade sina fullmakter till en af vicepresidenterna, general Bedeau. Femprocentsfonderna stodo den 8 Maj på 88,60; treprocents på 55,25; bankens aktier på 2060, och nordbanans på 413,15. Femprocentsfonderna stodo den 9 dennes på 88,60. TYSKLAND. Rörande förbundskongressens sammankomst i Berlin berättar en korrespondent följande: Sinnesstämningen inom de högre kretsarna i Berlin är ganska belåten, emedan unions-furstarnes förtroliga rådplägningar med konungen af Preussen utfallit ganska fördelaktigt för förbundsstatens sak. De betänkligheter man hyste rörande kurfursten af Hessens tänkesätt hafva visat sig vara ogrundade. Hoppet om det nationella verkets lyckliga utförande har sedan i går i hög grad stadgat sig, så att man med gladt mod emotser furstarnes föregående öfverläggning med konungen den 9 Maj. Rörande beskickning till kongressen i Frankfurt är furstarnas mening ännu delad. Så mycket visar sig dock, att det öfvervägande antalet af furstarne är böjdt att sluta