Aftonbladet – 10 maj 1850, sida 4

kastadt. UTRIKES. Med dagens och gårdagens poster hafva vi tidningar från Hamburg af den 4, Paris den 2 och Köpenhamn den 6 dennes. Tidningarne från Hamburg af den 2 och 3 dennes, från Paris af den 30 April och 1 dennes, samt den väntade engelska posten saknas ännu. DANMARK. Från Köpenhamn och Slesvig intet annat nytt än att krigsministerns budget slutligen bifölls, till belopp af 4!, millioner riksbankdaler. Marinministerns budgetförslag blef nu företaget af folkthinget. Från hertigdömena äro underrättelserna lika oefterrättliga som förut. MHarbou var återkommen till Kiel, och hade således endast varit i Berlin. Efter hans ankomst synes det bestyrka sig, att sedan danska underhandlarne bestämdt vägrat att afsluta separatfred med Preussen (en fred som blott skulle betrygga preussiska sjöfarten, under det att det dubbla spelet från tyska sidan fortfor) preussiska kabinettet gjort förslag, hvarigenom väl freden skulle afslutas för hela Tyskland, men deremot andra punkter äro af tvetydig beskaffenhet. Man trodde, att om ej genast det förslaget ändrades, de danska vnderhandlarne begifva sig ifrån Berlin; men imedlertid väntades svar från Köpenhamn med kammarherren Reedz. Ifrån Altona låter det, som man vore utledsen med det nuvarande oefterrättlighetstillståndet och der vill få slut, på det sätt, att Slesvigs skiljande från Holstein medgifves och blott holsteinska förhållandena, såsom tysk förbundsstat, betryggas. Tyska flottans amiral, Brommy, hade kommit till Kiel, såsom det troddes för att fara till Eckernföhrde och åse Gefion. I en korrespondens till Hamb. Börsen Halle från Kiel läses en på juridiska skäl grundad bevisning, att fastän det tyska interims-centralförbundet upphört, ståthållarskapet, som af det hade sitt förordnande, ändock är Slesvig Holsteins lagliga regering. Hvad statsrätt härom bjuder, bryr korrespondenten icke. FRANKRIKE. Det socialistiskt-demokratiska partiet har segrat vid kompletteringsvalen både i Paris och Saone-et-Loire departementet. FEugene Sue är således vald i Paris och det med 11 a 12,000 rösters majoritet. Den 10 Mars var de 3 socialistiska demokraternas majoritet endast 1300 å 7300 röster. Utgången af detta val, säger en tidning, vär högst betydelsefull. Allt var emot demokratien; dess valförsamlingar stängdes, dess tidningar förföljdes; polisen var öfverallt; inga broschyrer fingo utdelas; man rasade med konfiskationer och arresteringar; soldaterna bevakades och de mest frisinnade bland dem sändes till Afrika; republikanska embetsmän afsattes och förföljdes: och dock hade det konservativa partiet denna gång blott 146,000 röster, hvaremot deras kandidat Foy den 10 Mars erhöll 125,000., Resultatet var, enligt La Presse, följande: Eugene Sue: Leclerc: I staden Paris. . . 91,482 röster. 80,346. I landtkommunen. 29,039 29,530. I armeen ..... 6,674 6,598. Summa 127,195 röster. 4116,474. I denna beräkning fattades endast 8 små sektioner af landtkommunen. Independance Belge uppger, att Eugene Sue erhållit 128,071 röster och Leclerc 119,629. Enligt underrättelser från Paris af den 1 Maj. var ministeren nära sin upplösning. Endast dHautpoul, Lahitte och Bineau troddes qvarblifva. Sjelfva klöfverbladet: Baroche, Rouher och Parieu sägas hafva blifvit bestörta och vilja draga sig tillbaka. För öfrigt var allt lugnt i Paris. Äfven reaktionärerna började lugna sig och sjelfva Thiers skall den 30 April under ett förtroligt samtal hafva yttrat i nationalförsamlingen: Vi äro såsom Mithridates; vi vänja vår mage vid gift. En telegrafdepesch från Paris af den 2 Maj, kl. 8 e. m., innehåller följande: Ett, till betänkandes afgifvar de om en vallagsreform bil