Aftonbladet – 10 maj 1850, sida 4

a nn sina stela aristokratiska åsigter hade i början med miss troende afhört Karls yttranden om revolutionen, men d; legationssekreteraren yppade sina verkliga åsigter och ut vecklade de medel som borde användas för att återupp bjelpa kunglighetens och adelns förlorade inflytande, si steg grefvens aktning småningom med hvarje dag. Inföl den gamla grefvinnan förstod legationssekreteraren at hyckla en religiös rigtning, som intog den goda damer helt och hållet till hans fördel. Frånvaron af hennes son, hvilken i Slesvig-Holsteir stred bland gardena mot danskarne, bidrog icke litet at! hon öfverflyttade en del af sin öfverflödande moderskärlek på legationssekreteraren. Såsom daglig gäst hade Kar tillfälle att allt mer närma sig till Wanda. Med hennt spelade han sitt finaste spel. Den ogenomträngliga väf naden af hans list och menniskokännedom måste snärjs henne; och det behöfdes mer, än en oskuldsfull och kär leksrik flickas blick, för att undvika de snaror, som hal med slug beräkning utlade för henne. Med henne talade han i de ädlaste uttryck om folket hvilket hah i grefvens sällskap kallade en hydra, 0. s. Vv I Wandas sällskap svärmade han för menniskans värd och lycka. Han förstod att bemantla hennes stånds för domar, hvilka till en del hängde qvar äfven hos henne Adeln, sade han, har det kall under den nya rörel sen, att åter intaga sin förra ställning, hvilken den till er del förlorat genom sin egen skuld. Den måste blifva med lare mellan kronan och folket. TI stället för att overk: samt ligga och bekymra sig på sina gods eller förderfv: sig i residensstäderna genom lyx eller maktlöst gå unde i byråkratien, måste: den hädanefter lemna rum åt el friare, högre uppfattning af sina ståndsförhållanden. Adel skulle liksom i England stå i spetsen för den politisk rörelsen.n Ni uttalar tankar, som jag länge hyst i Mitt inre sade Wanda, som full af deltagande hörde på legations sekreteraren. Den tröga likgiltighet, med hvilken adel betraktat bourgeoisiens framsteg, utan att göra den rin gaste ansträngning att sjelf komma förut, blifver mig all tid oförklarlig. Ni har rätt; öfverallt och i alla afseenden har borga ren gått förbi oss. Vetenskapens rike är företrädesvis in kräktadt af honom. Till och med de högsta statsembete: förvaltas af borgerliga personer. Industrien ligger hel och hållet i händerna på det tredje ståndet, som nästa