Aftonbladet – 10 maj 1850, sida 4

erhålla ett representatift samhällsskick hvarigenom folkets vilja må göra sig hörd och gifva impulsen åt regeringssystemet, omöjligt kunna blifva till någon sanning, om icke representationen å sin sida får en tillräckligt demokratisk karakter för att åtminstone i de attributioner som återstå densamma, utöfva en motvigt emot den äfvervägande inflytelsen af hof-, byråkrati och klassvälde, som ständigt sträfva att skjuta regeringen framför sig såsom målsman för sina intressen. Endast en representation med så beskaffad karakter kan också i vår tanka gifva tillbörligt stöd åt en regent, som vore böjd att till folkets fördel afskaffa en mängd gamla missbruk och införa politiska och ekonomiska refermer till frihetens förmån, hvilket öfverhufvud varit kännemärket på hvad man kallar stora regenter. Denna fordran hafve vi ej ansett det hvilande förslaget uppfylla, dels derföre att det i flere fall bibehåller en försvagande princip inom riksdagen genom de båda kamrarnas absoluta veto emot hvarandra i nästan allt annat än penningefrågor, dels derföre att det ligger en demoraliserande princip i rangens och penningens upphöjande till en mätare af politiska rättigheter hvilket bibehåller och uppställer såsom grundsats en af de största olägenheterna i den närvarande representationen. Härvid lemna vi obemälda många andra abnormiteter för en riksförsamling, såsom att konungen fortfarande skall utnämna kamrarnes talmän, och nationens representanter sålunda fortfarande förklaras omyndige att utse sina egna ordförande; allt saker hvilka väl hade bordt i hvarje förslag undvikas. Denna tanka bafve vi icke undanstuckit, och derföre fingo vi naturligtvis först uppbära häftiga anfall af de grå i tidningen Reformvännen. Emellertid förklarade vi, att oaktadt den omnämnda obenägenheten skulle föranleda oss att genast förkasta förslaget, betraktadt endast i förhållande till de grunder, hvarpå en ändamålsenlig och kraftig representation bör vara uppförd, så vore det likväl mindre välbetänkt att på förhand bestämma sitt slutliga omdöme huruvida dess antagande icke, detta oaktadt, må anses rådligt för att begagna det gifna tillfället att möjligen få någon reform, förutsatt likväl att densamma innefattar en förbättring i jemförelse med det närvarande, förr än man inhemtat alla de upplysningar, dem en ytterligare undersökning intill dess riksdagen börjas eller sjelfva afgörandets stund nalkas, möjligen kan lemna till ledning för omdömet. Detta utgjorde den bekanta förklaringen om Aftonbladets odeciderade, position i frågan. Huru mycket ovett har icke derföre haglat öfver oss, och det just från de grås sida! Och likväl innefattade det väl den största grannlagenhet eller moderation af den som bekände sig långt ifrån att älska förslaget, att det oaktadt icke vilja taga sig någon hög ton eller spela prevenire, hvilket väl snarare hade förtjent beröm än tadel från den sidan, derifrån utfallet nu skedde. Härefter kom den kongl. befallningen om vallängdtabellernas upprättande. Aftonbladet förklarade då sin belåtenhet med denna åtgärd och rådde ytterligare att vänta med slutomdömet tills man fått se resultaterna deraf; men Aftonposten var å sin sida så het, att den första summariska uppgiften från ett län ej väl hann inflyta i ett landsortsblad, om vi rätt minnas, förrän ÅA. P. genast stötte i jubeltrumpeten och förklarade, att det nu vore färdigt, klart och bevisadt, att alltsammans vore förträffligt, hvarjemte Aftonbladet å nyo fick sin beskärda del, derföre att det ännu ville bafva uppskof för attse arbetet i dess helhet och jemväl uttryckt något tvifvelsmål i anledning af det lilla man först erfor angående de omedelbara valen. På detta sätt hafva Aftonposten eller Dagl. Allehanda och dess Winterman hela tiden gått till väga och ondgjorts emot Aftonbladet, derföre att det med öfvertygelse derom, att grundprinciperna för det hvilande förslaget visserligen icke äro att jubla åt, fordrat att åtminstone vinna någorlunda säkerhet derom, att ej jemväl sjelfva sifferförhållandet skall gifva att befara en blott kulissförändring medelst det nya förslaget, innan man kan decidera sig bestämdt, för dess antagande. Och likväl är detta en fråga, hvars afgörande för mansåldrar kommer att verka på vårdandet a! nationens intressen och på rättsidgernas utveckling eller tillbakasättande!! Ar det di möjligt, att våra kolleger kunna tro, att icke Aftonbladet byser en lika brinnande önskan för reformen som de, och att ingenting kunde blifva oss mera tillfredsställande, än om ett närmare noggrannt öfvervägande kunde slutligt leda till den tillförsigten, att en verklig vinst komme att ske genom det hvilande förslagets antagande, emedan detta utan tvifvel skulle bespars allmänheten de många bekymren af en förnyad agitation och mycken derpå förspilld tid. så högst behöflig för att användas för andra samhällsnyttiga ändamål, för hvilka representationen blott är ett af de organiska medlen. Det är långt ifrån oss att vilja fördöma Aftonpostens och Wintermannens bemödander att loorda förslaget, om ock detta lofordande