Aftonbladet – 8 maj 1850, sida 2

Sn erna, af hvilka han endast kände; få från sitt föregå ende lif. Eichler! sade agitatorn till en ung man med krusigt skägg och ett själfullt ansigte. Här har jag en vän. Skrif upp mig och honom; vi ämna begära ordet.n Godt, jag skrifver upp dig; du är redan den sjette. Djefvul! Det varar länge! Hvad är då på färde i dag ?n Valen, som du vet. Ni ha väl redan bestämt er, kan jag tro; ni rösta ju för Jung och Behrends.s Ja, saken är så godt som afgjord. Nå hvad skall man då vidare pladdra för ? Det tjenar till att hålla folket varmt. Mängden vill hafva något till tidsfördrif. ,Hvilken skell tala näst efter Siegerist ?o Salis der. Den föregående talaren, en spenslig man med kraftig organ, en handtverkare med ovanlig bildning, hade slutat sitt tal under dundrande bifallsrop. Den som näst deref ter besteg tribunen var en student, en son af Schweiz som kommit till Berlin för att sluta sina studier och son med republikansk ifver slöt sig till den nya rörelsen Mörkblonda lockar omfladdrade den djupt tankfulla pan nan; svärmisk enthusiasm strålade ur hans blick. Han stämma ljöd mäktigt, kraftfullt och öfvertygande öfve salen. Han bad folket att vara på sin vakt, han uppma nade de blitvande folkrepresentanterna att göra sin pligt han varnade för förräderiet, som lurade på alla håll, hal påminte om de döda i Friedrichshain, som med sitt blo: döpt och invigt den nya friheten. Hans tal gjorde ett mäktigt intryck på församlingen som upphäfde ett skallande bravorop. På galleriet klap pade månget qvinligt bjerta, som egnade mer uppmärk samhet åt talaren sjelf, än åt hans ord. En kort paus begagnades skyndsamt till att skaffa si förfriskningar. Mängden ilade till restaurationerna. Sär skilda grupper bildade sig och samtalade om dagens poli tiska frågor, ofta med mer passion, än klarhet och förstånc Bredvid ett geheimeråd stod en djerf skräddaregesäl som med mycket välbehag strök på sitt obetydliga, spe