Aftonbladet – 7 maj 1850, sida 3

het till nära nog hvad som helst. Anden var i sig sjel fri från fjettrar och borde öfverhoppa alla filisterverlden skrankor. Endast köttet var förfallet åt synden, och fö denna gaf den nyuppvaknade katholska rigtningen absolu tion redan på förhand, På detta sätt undergräfdes familje lifvets sedlighet af romantikerna, begreppen orm kärlek och trohet förvirrades, äktenskapet anfölls och tillintetgjordes Just denna skola, som i närvarande ögonblick uppträder fiendtligt mot den nya utvecklingen och dagligen upprepar sina förebråelser om osedlighet, är moder till vår tid: genialiska utsväfningar. ;Lucinde, prins Louis Ferdinands lif, Pauline Wesel, Schlegels privata lif, hela det snillrika och dock i de högre kretsarne så osedliga Berlin på den tiden, äro tillräckliga bevis för vårt påstående. Ännu lefva män och fruntimmer från den perioden, hvilka af egen erfarenhet kunna bekräfta : denna: åsigt. Aldrig har sedeslösheten i Berlin varit större än under romantikernas herravälde. Fredrik Wilbelm den tredje med sina nyktra protestantiska åsigter förblef främmande för denna rigtning och har mycket bidragit att undanrödja de förderfliga följderna af densamma; men den tilltagande bildnin gen utbredde romantikens läror, och den utsökta genialiska ulsväfningslust, som hittills nästan uteslutande berskat bland samhällets högre klasser, hade snart banat sig väg äfven till folkets medlersta och lägre schakter. Demokratien hade efter en föregående tid fått detta arf liksom så mycket annat, utan att derföre kunna tillräknas eller bära ansvaret. Måhända var det sådana tankar som sysselsatte Dörner under denna märkvärdiga måltid. . Han var ingen rigorist. De vanliga moralbegreppen äro i allmänhet till en del försvunna, till en del förvirrade hos oss alla och påträffas ingenstädes klara och tydliga; han sårades likväl af den frivola tonen. Han hade helt nyss lemnat en atmosfer, i hvilken en högre och renare qvinlighet hade framträdt för hans öga. Han visste sjelf icke, huru det kom sig, att hans tanke oupphörligen föll tillbaka på den unga grefvinnan. Hon tycktes för honom ha blifvit den måttstock, med hvilken han sökte mäta hvarje annan qvinna. Hennes bild sväfvade för hans ögon, och då han förde till sina läppar ett glas med skummande champagne, som agita