Aftonbladet – 7 maj 1850, sida 3

acn Vligltligd TW CACHUGCISKA MUVRG, VI OM VITT Bore yttrade, att Aftonbladet icke nämnt den med ett enda ord, ej allenast att en kort anmälan, såsom förra gången nämndes om berörde bok, stod att läsa i Aftonbladet för den 24 sistl. Augusti, utan äfven, att Aftonhladet var den första tidning som här omnämnde densamma, hvilket torde kunna utgöra en ytterligare vederläggning på den insinuation Bore ville stödja med sin osanna uppgift om bokens icke omnämnande i Aftonbladet. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Tryckfrihetsåtalet emot tidningen Folkets Röst, har i dag åter förevarit, och företett en ytterligare märkvärdig inveckling i hänseende till den formella behandlingen, hvilken redan förut väckt ett visst uppseende derigenom, att käranden riktat sin talan emot hr Franz Sjöberg, som på bladet tecknat sig såsom utgifvare, att stå till svars för den åtalade artikeln, utan afseende på den ansvarige utgifvaren eller den person, som hos justitieministern uttagit tillståndsbevis till tidningens publicerande. Såsom läsaren torde påminna sig ingaf herr Franz Sjöberg vid sednaste rättegångstillfället en af boktryckerikonstförvandten Gustaf Napoleon Hedman undertecknad skrift, hvari denne förklarade sig vara ansvarig utgifvare af tidningen Folkets Röst och tillkännagaf, att han hade tillåtit notarien Franz Sjöberg i tidningen utsätta sig såsom utgifvare, hvarjemte kärande ombudet hr Dufva ingaf en afskrift af det af Hedman uttagna tillståndsbrefvet. Sedan i dag protokollet för förra rättegångsdagen blifvit justeradt, medgaf Hedman, att han vore den person, som uttagit tillståndsbrefvet å Folkets Röst, ehuru hans rätta namn vore Erik Gustaf Nåpoleon Hedman, men deremot påstod han nu, att han aldrig begagnat sig af sin utgifningsrätt och förklarade jemväl, att han aldrig öfverenskommit med någon boktryckare om utgifvandet af något nummer af tidningen. Det intyg, som hr Sjöberg företett vid sista rättegångstillfället, uppgaf han skulle hafva tillkommit på det sätt, att Hedman först låtit berusa sig af starka drycker och sedan undertecknat detsamma, hvarföre han nu förklarade detsamma vara falskt och osannfärdigt. Sedan Hedman gjort denna uppgift, som satte alla närvarande i den högsta förvåning, yttrade sig hr Sjöberg: Hedman hede vid sista rättegångstillfället varit tillstädes i rättens förmak, men då hr Sjöberg ansett hr Dufvas försök, att tvärtemot tryckfrihetslagens både ordalydelse och anda få en annan än den som hade tillständsbref bunden till ansvar för en tidning, såsom obehörigt, och han velat så fort som möjligt blifva skiljd från målet såsom part, så hade han rådt Hedman att aflägsna sig samt inviterat honom på en frukost å herr Maurdes källare, der man dessutom på sin höjd, så vidt hr Sjöberg mindes, förtärt ett glas portvin, samt Hedman qvarstadnat för att afvakta målets utgång. Här hade Hedman, ingalunda öfverlastad, utan med full sinnesbeherskning aflåtiv det betyg, som hr Sjöerg då till rätten inlemnade, och de närvarande vittnena kunna intyga att ban var nykter. Men, hvad det beträffade att Hedman ru inför domstolen falskeligen ljög på sig sjelf, att hafva varit öfverlastad då han afgaf betyget, så ansåg Sjöberg det icke hafva något inflytande på hufvudsaken, ty han hade ett skriftligt kontrakt med Hedman, hvaruti denne medgifvit honom rättighet att få skrifva och utgifva den tidning, hvarpå Hedman hade tillståndsbref och till följd af detta kontrakt hade Hedman uppburit det af Sjöberg betingade arfvodet eller arrendet. För öfrigt kunde Sjöberg med tjogtals vittnen styrka, att Hedman erkänt sig vära den ansvarige utgifvaren af Folkets Röst; att han, då tidningen trycktes hos hr Huldberg, sjelf satte på tidvingen och sjelf uppsatt titeln jemte orden Utgifvare Franz Sjöberg, och att han sjelf alltid verkställt ombrytningen, hvarföre det således måste hafva varit med hanms begifvande som den tidning hvarå Hedman hade tillståndsbref blifvit utgifven. Hedman sjelf framträdde nu och förevisade det kontrakt, han med hr Sjöberg ingått om utgifvandet af Folkets Röst, och hvilket af ordföranden upplästes. v. notarien Dufva försökte nu den invändningen. att då tillståndsbrevet vore dateradt den 4 Oktober, men kontraktet den 16 December, och tillståndsbrefvet innehöll att Hedman skulle hafva utgifvit tidningen inom en månad från den 4 Oktober, i fall Kan: skulle bibehålla sin rätt dertill, men hr Sjöberg börjat först den 4 Januari med utgifvandet, så kunde detta iczxe anses vara på grund af någon Hedmans rätt, som redan upphört, då tidningen icke förut utgafs. Notarien Sjöberg förklarade då, att han hade många bevis på att Hedman utgifvit tidningen i föreskrifven tid och således verkligen innehaft utgifningsrätten den 46 December, då han kontraherat med Sjöberg, och anhöll derföre om uppskof med målet på 8 dagar, för att få förete den bevisning, som vore nödig. Hr Dufva bestred detta, msn rätten lemnade dertill bifall, hvarföre målet uppsköts, och Hedman förständigades att med de öfriga psrterna återkomma nästa tisdag. Åtskilliga af de vid tillfället närvarande kunde icke afhålla sig från den föreställningen, att några serskilda driffjedrar varit satta i rörelse sedan förra