Aftonbladet – 4 maj 1850, sida 3

i lockar ända ned öfver midten af det breda bröstet ocIl betäckte hela den nedre delen af ansigtet. Under de knöliga pannan brunno tvenne ögon fulla af sinnlighet Hans fysiognomi vittnade om stolthet och fåfänga; d: markerade anletsdragen syntes hårda och spefulla. Stor miga passioner hade utvalt detta ansigte till sin tummel plats och der inristat sina djupa fåror. Hans jettelika figur hans orubbade, ovanliga kroppskraft, hans dundrande or gan, hans lifliga inbillningskraft och hans alltid träffand pWitz gjorde honom till Berlinarnes älskling. Han tyckte vara den mest betydande och omtyckta bland folkledarn och till och med hans längre fram visade tvetydiga be teende kunde icke helt och hållet rubba folkets förtroend till honom. Han var denna tids politiske Cagliostro. Med stolt nedlåtenhet tackade den firade mannen de suveräna folket för sin hyllning, yttrande bland annat: Jag skall vaka för eder frihet. Då det blifver tid at handla, skolen j höra mig. Hvarest faran är störst, de skolen j träffa mig. Allt för folket! Efter dessa ord fortsatte han sin väg under den ju blande. mängdens bifallsrop. Denna röst med sin skarpa accent föreföll Dörner så som väl bekant, den påminde honom om en ungdomsvän som sedan valde militärbanan, hvilken ban dock sedermer: såsom officer af obekanta orsaker lemnade, för att vänd: sig till scenen. Äfven såsom skriftställare hade denn firade man försökt sig och utgifvit en tidskrift, der verlds händelserna på ett qvickt, kort och slående sätt diskute rades. Regeringen fruktade och undertryckte omsider det lill: bladet, som under liberalismens dagar tog en ovanlig fart Efter denna tidskrifts förbjudande syntes mannens verk samhet vara förlamad. Revolutionen blef en ny skådeplat för honom, och talarestolen var den plats, der han dagliger skördade lysande triumfer. Afven agitatorn tycktes igenkänna Dörners fysionomi han gick till honom och Belsade, hvarvid Rolf vördnads fullt höll sig undan. Hvad djefvulen är du här, Dörner?, Som du ser Bvar bar du då hållit dig undan, gamla pojke, som