RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. De Berg contra Charles de Piros Mandis. En fransk vinhandlare, hr Charles de Piros Mandis, som under en resa till Åbo och Petersburg uppehållit sig här i staden, har råkat ut för ett trakasseri, som för en utländning alltid måste vara af en högst oangenäm art. Saken förhåller sig i korthet som följer: Hr de Piros Mandis, grosshandlare från Bordeaux, har under sitt vistande härstädes besökt åtskilliga vinhandlare, med hvilka han enligt uppgift önskade framdeles komma i affärer, och med dem samtalat om vinhandelsaffärer. Stadsfiskalen de Berg, till hvars kunskap detta. kommit, och som deruti nödvändigt velat se ett olagligt åtgörande, har instämt hr de Mandis till Stockholms Rådhusrätt, xmed påstående att han måtte, på grund af 14 8 i gällande bevillningsförordning af den 10 Nov. 1848, fällas att böta 300 rdr bko, derföre att han, utan att derom förut hafva gjort anmälan uti stadens handelsoch ekonomikollegium, till åtskillige härstädes bosatte personer, hvaribland grosshandlarne Cederlund och Björck, till salu utbjudit utländske franska viner och andra varor; samt dessutom till Stockholms stads uppbördsverk erlägga 50 rdr samma mynt i bevillning för tiden, till och med tre månader, samt för hvarje månad som han derutöfver ämnar i riket qvardröja ytterligare den afgilft, som nämnde 8 stadgar; hvarjemte förbud torde meddelas hr de Peros Mandis att ifrån staden sig begifva förr än han rätt för sig gjort uti förenämnde afseende., Uppslår man nu den af stadsfiskal de Berg åberopade paragrafen af 1848 års bevillningsstadga, finner man deruti, pag. 25, följande stadgande: Utländningar, som resa omkring i landet och för pegen räkning, eller såsom utskickade för andra, utpbjuda eller sluta handel om utländska varor, skola pvid ankomsten, med uppgifvande af tiden, huru länge de vilja i riket sig uppehålla, till vederböprende uppbördsman för kronobevillnirgen i gränsborten erlägga 50 rdr för tiden till och med 3 månader, samt för hvarje måned, som de derutöfver vämna i riket qvardröja, ytterligare 50 rdr, emot rättighet att af den för sednare tiden nedsatta afogiften, vid utresan återbekomma hvad efter nu pstadgade beräkningsgrund för hel månad kan vara pför mycket erlagdt. Förr än hvad sålunda är föpreskrifvet blifvit fullgjordt, derom bevis bör af upp