Aftonbladet – 4 maj 1850, sida 2

tikelförf:n. Hen vill synas hysa ömhet för statskyrkan, under: det han låter undfalla sig sådana yttranden som det, att läseriets lärosatser — — verkligen synas ligga kyrkans religiösa dogmer närmast, pehuru de äro — — snarare en återgång till ännu pråare begrepp både i religion och sedlighet. Ingen bör fördömas för det han hyser eller uttalar åsigter, skiljaktige från statskyrkans; men då man skrymtaktigt föregifver sig vilja arbeta för denna kyrkas uteslutande herravälde, så skadar det icke att påpeka spåren efter Mefistofelis-foten. Förf. säger att Lutherska kyrkan måste låta sig renas af förnuftets eld, tärd och närd af religionens eviga ;rundsanningar, eller ock se sig i en framtid öfverlyglad af läseriet: och i hvad riktning denna rening skulle, efter artikelförfattarers önskan ske, kan ej vara okändt för någon, som inser hvad han menar med de ännu råare begrepp, till hvilka läseriet, troligen i jemnförelse med neologier, återför benfaldigt folk med sann religiös känsla. — Om man från flera håll hör klagomål deröfver, att personer visa obehörig förtviflan; så hade varit bäst först undersöka, om någon förtviflan uppkommit i följd af nu ifrågavarande sammankomster, och sedan ådsgalägga, huru förtviflan skall vara då den ir obehörig. Arvtikelförfm klagar deröfver, att sammankomsterne hållas öästan för öppra dörrer; men om sådant skett just för att ädagalägga, ati lervid icke något af mera esoterisk art förekommit; så tyckes icke något vara att anmärka deremot, aldraminst för den som uppträder såsom stridssämpe för Jjus och samvetsfrihet. De nedrige eiker, som af dels kända, dels okända handtlangare Ch spioner rapporterades, för att seden utspridas, orde hefva tvungit vederbörande ati både hålla ammankomsterne för nästan öppna däörrarn, och åta förstå att sammankomsterne vore iillgänglige ör hvem som helst. äfven för mycket olika tänkanle, ja ock för läseriew förföljare. Der som är koneqvent tillgifven frihetens grundsatser, kunde ock cke handla på annat sätt? och om dervid öppras illträde för personer af olika åldrar och ståndn, vorde detta ursögtes af dem, som föregifoa sig bylla emmlikheten. Att Upsalas, vittra redakiörer, vid ist hållna samrmankorost, placerade sig bland gumnorna, var j värdens fel. Hade de herrarhe bevagat stiga in genom andra ingåvgen, skulle de särligen öfvertygats, alt de fieste, som semmankomnit, ej voro af de okunnigaste massorne, utar narare en bilded societet, bland hvi:ka månge stuleranda, flere lagerkrönte och aktade prestmän rimed åde theologisk och humanistisk bildning. Attoliarne ansett sig såsom ett slags helgon, hvilka inen syrd mera kan tillräknas,: att de fördömma förnuftets sansade bruk, undertrycka såmedelst jet ädlaste hos menniskan,., samt Pefordra okumnighet och barbari — desse dikter må ur artikeln nmärkas såsom de mest oförskämdo,. såvidt de lämats till ifrågavorande sammankomster, vid hvilka: oga andre än de, som med officiela dokumenter unna ådagslägga sin vetenskapliga bildning, hittills ört ordet. Guds ord är gifrvet att verka ändring i menni-: kars hela lif oci lefnadsåsigter. Der som läser etta ord så, att det verkar på dylikt sätt, kallas enligen: läsare,. Huruvida detta bör anses såsom tt smädeeller hedersnamn, kan bero på olika åigter och omständigheter... Lika litet entidningsedaktör bör beskyilas för det, andre redaktörer krifva, lika litet kan någon solidarisk ansvarighet läggas de så kallade läsarne, och ännu: mindre lla dem; som bevista ifrågavarande sammanträdenr.