Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 3

som försiggått i sinnena, var redan för längesedan mogen. Det behöfdes den lindrigaste påstötning och lavinen nedrullade med dån och brak., Ni talar nästan såsom medicinalrådet, svarade grefven. År jag då den ende som behållit hufvudet på rätta stället? Hafva alla öfriga förlorat förståndet? Denna revolution, om jag så skall kalla den, är ett verk af förräderiet, af en planmessig sammansvärjning. Den som icke inser det, röjer antingen oförstånd eller miadre god vilja. Legationssekreteraren ville vederlägga grefven, emedan han icke kunde gilla denna fördom, som till och med ännu i närvarande ögonblick hyses på ett visst båll; ty han hade med sin skarpa blick insett orsakerna till revolutionen. Men Wandas Jjufva blick, som mötte hans, hindrade honom från sin föresats. Han teg och triumferade i tysthet. En hemlighet fanns emellan honom och den unga grefvinnan; han var invigd i hennes förtroende. Wanda kunde icke ana, huru farligt ett sådant mysterium kunde blifva för henne. Hon gladde sig att i legationssekreteraren hafva funnit en bundsförvandt, som på ett skickligt sätt kunde representera hennes åsigter, hvilka hon af barnslig eftergifvenhet icke alltid ville eller kunde yttra inför den häftige fadren. Ett ljoft leende var den tacksägelse, som han skördade. Emedlertid fortsatte grefven: Apropos, vet legationssekreteraren ännu oaf, att jag sjelf bon grå mal gr måste under mitt låga tak vårda en verklig barrikadbjelte?, J2g erinrar mig dunkelt, att jag hört något derom. Gårdegens qväll sa:te mig i beröring med detta demokratist: :mplar. Den urg2 mannen blef svårt såred irburen i wit hus. Mina fruntimmer bådo för honom och jag kunde icke afslå deras begäran om hans mottagande. Var det icke så, Wanda?p Jo, pappa är sjelfva godheten, svarade Wanda kärleksfullt och kys; len framsträckta handen. Tyvärr lär han icke kunna gå igenom, tillade den gamla grefvinnan; medicinalrådet gifver föga eller snarare alls intet hopp. Ehuru han stridt mot min Arthur, önskar jag dock icke hans död. Han ser så god, nästen nobel ut. En sådan yngling kan jag icke anse förlorad; ja