Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 2

Article Image
ma den föreställningen, att Ludvig Napoleons regering och dess verktyg polisen genom sina repressiva åtgärder göra allt hvad de kunna, för att innan det väntade nya deputeradevalet på något sätt reta folkmassan att förgå sig och deruti sedan finna anledning att föreslå nationalförsamlingen någon efterlängtad kraftyttring emot konstitutionen. Så t. ex. har, på sätt läsaren redan till en del sett af gårdagens Aftonblad, polisen begynt ett formligt förföljelsesystem både emot förberedande valföreningar och mot försäljning och spridande af de republikanska tidningarna. Detta har gått så långt att, enligt berättelse i Le Siecle, ett välklädt fruntimmer antastades på gatan, för det hon lånade en bekant ett nummer af le National. Vidare har den förening som kallar sig kommiltgen af handlande, fabrikanter, proprietärer och arbetare, men hvilken är af demokratisk tendens och vill upprätthålla konstitutionen, anmält, att den icke vidare kan sars mankalla sin elektoralförening, emedan det blifvit så bedrifvet från vederbörandes sida, att alla de församlingsrum som de hyrt för ändamålet, det ena efter det andra, blifvit stängda och inträde nekadt, fastän kommittgen hade betalt hyran på förhand. Så synes det äfven gå till i landsorterna, och bland annat berätta tidningarna följande: Ett municipaival hölls nyligen i Dijon hvilket råkade slå så ut, att de sju municipalråd som valdes, alla voro republikaner. Detta väckte en sådan förbittring hos regeringen, att en af de valde samma dag afsattes från en befattning af kamrerare eller förvaltare vid stadens välgörenhetsbyrå, hvilken befattning han innehaft i tjugu år. När man betraktar hela denna serie af!oförklarliga, och som det åtminstone på afstånd vill synas, nästan ursinniga handlingar af den verkställande makten, och dertill lägger de oupphörliga bemödanden som dagligen uppenbara sig inom den reaktionära pressen medelst ropet om det närvarande tillståndets odräglighet, nödvändigheten att frälsa Frankrike från något rysligt ondt som den opartiske åskådaren ej kan varseblifva, m. m., allt i ändamål att förekomma lugn och försoning emellan partierna och att hindra den återlifvade konjunkturen i affärer och industri att stadga sig, så kan man icke annat än stadna vid en gissning om orsaken dertill. Denna orsak kan i sjelfva verket icke gerna vara någon annan, än att presidenten, som för närvarande åtnjuter sin upphöjda plats såsom ett stort lands regent med ett apanage af 1,200,000 rdr bio årligen, men tillika nödvändigt måste varseblifva, att han genom sin opopulära politik och i synnerhet genom den stygga affären emot romerska republiken gjort sig omöjlig vid nästa val, äfven om en förändring kunde vinnas i den af konstitutionen som säger att samroa person ej får bekläda platsen mer än 4 år i sender, befinner sig i ett slags förtviflan under förkänslan af den fullkomliga obetydlighet hvartill ban efter nästa val, om det tår gå i laglig ordning, kommer att nedsjunka såsom simpel privatman utan rang och förmögenbet. Det låter då förklara sig såsom en strid för den tlimliga existensen, att han under en sådan förtviflan hellre vågar allt, äfven det yttersta, för att söka hålla sig fast der han nu befinner sig, och likaså är det förklarligt nog, om dels några af de främmande kabinetterna, dels en hop parasiter som finna sin existens bunden vid fortfarandet af hans hofhållning, sami slutligen de monarkiska partiernas avhängare söka styrka bonom i denna föresats, allt i hopp att lyckas deri genom framkallandet af någon händelse som kan gifva anledning till ett brådstörtadt upphäfvande af den närvarande regeringsformens demokratiskt republikanska princip. Framgången häraf eller icke beror naturligtvis till stor del derpå, huruvida folkmassorna förmå beväpna sig med tålamod, för att ej låta sig af något slags lockelse eller retmedel förledas att gifva en förevändning åt statskuppen. Förmår majoriteten af de annars så lätt rörlige och antändlige fransmännen detta öfver sig sjelfva, så hafva de också otvifvelaktigt visat sig mogne för republiken, och det blir sedan förgäfves att förstöra den. ——2XX21 x2ZZ22som mr tTt TN a AA TTTN TTT AÄTYTRTA

3 maj 1850, sida 2

Thumbnail