Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 2

gifvet att han delade hennes sympathi, lutade sig hviskande till baronen och sade: Ack, hur det gläder mig att hafva funnit en menniska som förstår mina känslor. Min omgifning håller sig strängt vid det bestående. Min goda moder har endast känslor för det närmaste och uppoffrar sig med exempellös hängifvenhet för den trånga krets, som omgifver henne. Alla qvinliga dygder äro förenade hos henne, men hon bar sjelf bundit sig inom en trång sfer. Hennes religiösa åsigter öfverensstämma icke med mina; hon tror, der jag redan begynt tvifla. Min fader tillhör en rigtning som jag icke kan dela, Han lefver i fördomar, som han aldrig kan öfvergifva. Min broder Arthur är en herrlig karakter, men han svärmar för en längesedan förgången tid. Medeltiden är bans verld. Ärans och den ridderliga trohetens lysande stjernor, hvilkas höghet jag icke heller misskänner, äro de enda ideer, för hvilka han kan blifva enthusiastisk. Så står jag ensam i min familj med mina tankar, mina känslor, för hvilka jag sjelf icke kan göra mig rätt reda. Jag längtar efter en menniska, som förstår mig, som kan ledsaga mig. Ack, jag känner det djupt, att de ideer hvilka jag upptagit i mitt hjerta, äro så stora och så mäktiga, att en svag qvinna knappast kan reda sig med dem. Det var någonting rörande, rent qvinligt i denna Wandas sjelfbekännelse. on kände sin ensamhet och sitt öfvergifna tillstånd. Hos henne hade en annan verld af åsigter och begrepp vaknat, som hon hvarken kunde afvisa eller bemedlande förena med sin ställning. Det harmoniska lifvet var förstördt hos henne; tvedrägten hade utbrutit. Hon hade omedvetet mognat till ett barn af vår tid. sekreteraren såg sig plötsligen upphöjd till ne; han hade lyckats taga ett betydande steg. Hon fattade hennes hand, hvilken hon icke drog tillbaka. Hänrvyckt yttrade han: plåt mig tacka er för det förtroende, som ni visar mig. Ni bar för mig öppnat eder sköpa, ädla själ, och beundrande står jag framför den rika skatten. Verlden, som omger oss, är så fattig på sanning och på anda, tom på innehåll, så rik på former, att endast sällan en