Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 2

fältet; de komma att fortsättas ännu några söndagar. UTRIKES. Södra ordinarie posten har medfört tidningar från Hamburg af den 27, Paris den 25 och Köpeohamn den 28 sistl. April. Med snällposten erhöllos Köpenhamnstidningar för den 29 April. DANMARK. Angåerde fredsunderhandlingarne synes det från alla håll stadfästa sig, att hr v. Usedom den 17 April i en konferens hos engelska sändebudet grefve Westmoreland afgifvit ett preussiskt ultimatum, som går ut på att Preussen vill draga sig ifrån underhandlingarne, och att derföre ståthållarskapet skall söka omedelbart underhandla med danska regeringen. Man får nu afvakta danska fullmäktiges svar, då det synes som Preussen vore bundet genom fredspreliminärerna; men hvad den direkta underhandlingen angår, möta de svårigheter att den ej kan äga rum, så Jänge ståthållarskepets egenskap är sådan den nu är, och det lärer ej heller ingå i underhandlingar, som kunna grundas på preliminärerna. Ifrån Rerdsborg skrifves i Hamb. Corresp. at ett fästningsbatteri skulle marschera till Neustadt, Heiligenbafen och Hohenwacht, för att komplettera de dervarande strandbatterierna. Ifrån Frankfurt skall ännu en not afgått tillståthållarskapet i Kiel, med sträng anmaning att ej blenda sig i slesvigska sakerna, och att undvika allt som kan rubba vapenhvilan. Köpenharanstidningarne meddela nu hela den vidlyftiga domen angående Eckernföhrde-taken. Det hufvudsakligaste man deraf finner är följande: Kommendör Garde var genom sin instruktion skyldig, att cooperera med armten cch ställdes derföre under general Krooks befäl. Han hade en konferens med generalen den 2 Apri! i Sönderborg. Der framlades för honom af generalen en plan för cooperationen, mot hvilken kommendören ingenting invände, anseende att: han ej borde börja flottans samverkan med landtarmeen genom betänkligheters uppkastande, och att han hade under sig tillräckliga krafter att utföra hvad generalen åsyftade. I denna sammankomst beslutades expeditionen till Eckernföhrde med 1 linieskepp och 4 fregatt, i stället för två fregatter, som först ämnades. Derefter utskrefs en skrifvelse, som sändes till kommendören med kaptenlöjtnant Muxell, hvilken var anställd såsom adjutant för flottans ärenden hos generalen. Då stabschefen, öfverstelöjtnant Lessöe frågade denne om han hade att anmärka mot det som angick sjöväsendet i denna ordre, förklarade kaptenlöjtnanten sig icke finna något sådant. I denna skrifvelse meddelas först om armåens tillämnade inryckning i Sundeved den 3 på morgonen. Kommendören anmodas att samtidigt göra en rekognoscering i Flensborgsoch Aabenraafjordarne, men utan att utsätta fartygen för förluster, då troligen kustbatterierna kunde af armeen intagas. Vidare anföres huru långt man hoppades att armten kan framträrga; samt huru man den 4:de ämnade vidare agera. På den dagen örskades en expedition af 2 ångfartyg med några transportfartyg, afsänd från Höruphav, så tidigt, att expeditionen i skymningen kunde inträffa i Eckernföhrdefjorden, der den borde löpa in, i förening med linieskeppet och en korvett; möjligen landsätta några trupper på särskilda ställen: hvilka trupper likväl måste åter tagas ombord så snart de allarmerat; anfalla och möjligen tillintetgöra de fiendtliga strandbatterierna och försöka stt sätta sig i besittning af Eckernöhrde, hvarest efterrättelse om fienden inhemtas och alla förråden, som fienden der kurcna hafva, förstöras eller medtagas. Afsigten bör vara att allarmera så micket som möjligt och bricga fienden ait tro, det en betydiig ka skall landsättas i Eckernföhrdep. Allarmeringen borde helst ske så, att underrättelsen derom kan inträffa i Fiensborg i daggryningen den 5 April, således helst vid midnatt: men om mörker kindrar, sent på aftonen begynnas cch sedan vid dagningen fortsättas; m. m. Expeditionen hade således, efter general v. Kroghs förklaring, ett dubbelt ändamål, nemligen att tvinga fienden att gvarlemna en större styrka i södra Slesvig för att betrygga sin operationslinie, samt att låta honom tro, att en landstigning utfördes vid Eckernföhrdefjorden natten erceilan den 4:e och ö:te April, så att han ej den dagen borde kunna våga att gripa till offensiven. Nu uppdrog komrmendören Eckernföhrde-expeditionens utförande till kommendörkapten F. A. Paludan, chef på Cnoristien VIII. Det öfriga åtog han sig sjelf. (Pen ordre han gaf åt denne, blef redsn meddelad, då sistl. är berättelsen om affären i Aftonbladet anfördes.) — I särskildt bref skref kommendören till Paludan ibland annat följande: Då den demonstration, hvartill härmed en ordre följer, är tillvägabringad, bebagade hr kommendörkaptenen, att med linieskeppet Christian VIII taga station framför Kirlerfjorden och der börja blokaden., Paludan har anmärkt, att han, sem vid skeppets sprängnirg förlorade sina papper, ej kan bestämdt motsäga, au ordet demonstratiop icke var begagnadt; cch det har visat sig, att i ett koncept vid det ordet finnas rättelser, så att öfver ett utstruket ord, som förmodligen är expedition, fiones ett anvat diversiop,. Kommendör Garde åter har med sin koncepibok visat, att ordet demonstration deruti finnes, utan rättelse. Emedlertid hade ordren först kunnat af Garde expedieras till Paludan den 4 om morgonen, emedan intet åvgfartyg förut var till begagnande. Han sände då kapten Aschlund med densamma, och tillsade DOLYTESEASSYRTRSET ATV IATA TT