Aftonbladet – 2 maj 1850, sida 3

rande och Visade begge en hög sinnesstyrka. Ni känner det höga fruntimret, hvilket manligt hjerta hon har med alla sina qvinliga egenskaper och företräden. Under det att hennes majestät bad med utsträckta händer, gick prinsessan till ett fönster, sörh skallrade äf kanonskotten; hon blickade ut i den vilda fiatten. Till och med det förskräckligaste, till och med prinsens aflägsnande, som ansågs nödvändigt, fördrog hennes kongl. höghet med beundransvärd sinnesstyrka. Ingen enda min förrådde hennes djupa smärta. Den pensionerade generalen stötte med harm sin käpp emot den fina mattan, som betäckte golfvet, och sade: Det borde konungen aldrig hafva tillåtit! Man talar om ett häftigt uppträde, som skall hafva ägt rum), anmärkte legationssekreteraren. — Jag sjelf, sade hofdåmen, hörde konungens högljudda röst. Jag kän aldrig förgäta den ton, hvari han talade, Hön tycktes. vara häftig och uppretad.n Preussens stjerna insveper sig i dystra moln, klagade grefven. Ingen svarade, ty från gatan hördes tusende röster, som högtidligt sjöngo psalmen: Jesus meine Zuversichte. Hvad är det ?, frågadesgrefven bestört och sände ut en betjent med befallning att taga reda på saken. Han återkom om några ögonblick. Nå, hvad är å färde? frågade alla med eh mun. Folket förer liken genom slottet. De ligga på en öppen vagn, blodiga och söndersargade — en förfärlig, en ryslig anblick! Konungen visade sig på vindeltrappan bredvid galleriet, med drottningen vid sin sida. Han helsade de döda, drottningen bugade sig. Den gamle grefven suckade djupt. Det sorgliga budskapet grep det adliga sällskapet djupt: En rysning gick genom hela ringen. Man åtskiljdes med rörelse. Wanda stod länge lutad mot fönstret och lyssnade till choralsångens majestätiska toner. Hon tyckte folket i detta ögonblick vara stort och herrligt; hon kände i sin själ moronsusningen af en annalkande ny tid. : (Forts. följer.)