Aftonbladet – 2 maj 1850, sida 2

Kongl. Teatern. Hr Gimthers benefice. Man faen denna gång icke någon större opera, som kunde fylla en hel teaterafton (hvilket omständigheterna ej lära tillåtit), men i allt fall en ganska intressant, om än till styl och omfång mindre sångpjes, såsom kärna i det hela, och kring densamma en skiftande omgifning af lytiska scener och konsertnummer: alltsammans smakfullt anordnadt, -merendels väl instuderadt och i flera fall artistiskt utfördt. Aftonens nyhet var en scen ur Meyerbeers nya opera Profeten; bhvari Johan van Leyden (br Gänther) för sina kamrater skildrar en dröm, som för honom uppenbarat hans tillkommande efemera storhet. I den derpå följande qvartetten underlåta hans vänner icke att tyda drömmen till det bästa. Man bör ej söka mera definitivt bedöma musiken till en isolerad scen, som endast bildar ett parti i den stora taflan; sådan den emellertid presenterades, fångslade den: oaflåtligt uppmärksamheten, mindre genom flytande melodi, Hvaraf ej mycket förspordes, än genom liflig rytm och nya kombinationer, förnämligast i instrumenteringen, som ofta företedde disposilioner, alldeles olika med det vanliga bruket, men hvars resultater : visade att den store effektkännaren ickeheller här har missräknat sig. Hr: Gtntber gaf hufvudpartiet med värma och sanning, och de öfriga medverkande (hrr Lundberg, Walin och Uddman) böra likaledes nämnas med beröm. Afven orkestern gjorde sitt bästa, ehuru det helas ensemble visserligen ännu ej egde sin fullkomliga rundning. Rezias berömda aria: Ocean, du Ungeheuer (ur Oberon) har i anseende till sina svårigheter endast sällan, och i aktion aldrig här blifvit sjungen. M:ll Berwald gaf denna ypperliga scen med mycken förtjenst. I ariahs första hälft fann man visserligen den storartade naturåskådningen något mattare uttryckt, men i den sednare delen utvecklade m:ll B. eh energi och värma, som ej förfelade en hänförande verkan, hvarföre hon ock framropades under liliga applåder. Sceneriet var ganska effektfullt, endast att den stigande belysningen af fonden utföll något ojemn? Ännu ett sceniskt nummer var det naiva, intagande intermezzot Stornello Trasteyerino, som utfördes i kostym af hr Ciaffei och m:ll Berwald. Hr Ciaffei träffade med artistisk takt den rätta tonen i sin roll: man fann deri en poetisk natur, lika aflägsen från råhet som från arkadisk sentimentalitet. M:ll B.