Aftonbladet – 2 maj 1850, sida 2

FENRNEENEE— —Ä se —— rr för det upproriska packet. O, denna dag är den skamligaste i Preussens historial, Konungen gaf vika för nödvändigheten, svarade, medicinalrådet lugnande. ,Hvem kunde tvinga honom?-: Militären hade intagit de flesta barrikaderna, Upproret var redan dämpadt, då plötsligen befallning kom att draga sig tillbaka. En: obegriplig eftergifvenhet! Det hade endast behöfts tvenne timmars bombardement till på köpet, och den upproriska hufvudstaden skulle hafva legat i stoftet inför sin anborne herres fötter., Hade icke redan nog blod flutit? Herr medicinalråd, ni känner mig! svarade grefven. Jag är icke grym, icke heller hård, men jag hatar halfva åtgärder, denna obeslutsamhet. Ni förstår mig. Jag skulle i striden hafva segrat eller gått under. Konungen har fästat afseende på allmänna opinionen, å den sinnesstämning som visade sig; han har lyssnat till välmenande vänners råd. Ni har intet begrepp om den förbittring, som på morgonen visade sig i staden. Hela massan af invånarne var beredd till strid. Utgången lät sig verkligen icke förutses. Skulle konungen än en gång sätta allt på spel? Skulle han icke lyssna på de till fred manande och bevekande ord, med hvilka de mest aktningsvärda personer besvuro honom? Nej, och än en gång nej! En konung bör aldrig. tmderhand!a med upproriska undersåter. Ilan har gifvit bort allt, förstört allt. Ni får se följderna. Kronans helighet par blifvit trampad i stoftet. Vi komma att upplefva förfärliga dagar. Folket lär icke nöja sig med den första segren. Det har lärt känna sin kraft, det har störtat en mur. Snart skall det få lust att rifva ned hela byggnaden. Ty förstörelse är just dess rätta element. Den franska revolutionens historia står varnande för mina ögon. Ludvig den sextonde slutade sitt lif på sehivotten, emedan han var svag och eftergilvenn. 4 ;Gud bevare oss, suckade den gamla grefvinnan, bom du anade sannt, det vore förskräckligt. — Sag bar förutsett allt, fortfor grefven ifrigt, jag har Iprofeterat och varnat, men har icke blitvit nörd. Man har i sitt oförstånd frammanat den allmitna opinionen,