Aftonbladet – 1 maj 1850, sida 3

Redan hade trenne anfall blifvit segerrikt afslagns Men munition började fattas. Sorgsen och missnöjd sat Rolf bredvid doktorn som var sysselsatt med att stöp kulor af gammalt bly och tenn. Dörners ansigte var upp lyst af röda flammor. En fru från ett närbeläget hus ba till honom ljusstakar af tenn, hvilka hon lät nedsmältas Några unga flickor kokade vid samma eld en varm sopp åt de uttröttade frihetskämparne och fläktade upp elde med sina lätta förkläden, så att gnistorna sprakade. Ki lätt sårad student stödde sig utmattad på sin bössa. Dei käcka pojken, som hade planterat fanan, låg död utsträck på marken. I sitt barnsliga mod hade han vågat sig fö långt fram; n kula hade träffat honom. Bredvid honor knäböjde en qvinna ur den lägre folkklassen, bvilken fuk tade det söndersargade hufvudet med sina tår:r och för gäfves sökte med sin klagan kalla den döda till lif. Äf ven den redlige wärtembergaren var icke mer, han had fallit och låg på marken, med handen krampaktigt hål lande fast i sitt vapen. Farväl, kamrat! sade badensaren och kysste kärleks fulit den dödes bleka mun. Du har dött såsom en hjelt för friheten. Min redlige vän och bror; Gud bevare dig vi återse hvarandra säkerligen i en annan verld. Men ja skall för din räkning hämnas på dina mördare, var säke derpå Den hurtige gesällen laddade å nyo, lade an med bös san och en soldat föll för hans skott. En femton år pojke, som dittills nöjt sig med att kasta stenar på der tramstormande mili ären, tog nu den bössa, som den falln wörtembergaren ännu höll i sina händer, och sade me slödande ansigte: Jag vill blifva din arfvinge.n Derefter tiggde han litet ammunition af sin grann och uppsökte en förlorad kula mellan stenarne. Rolf frå sade honora då: ;Hvad gör du, pojke? Lemna din bössa till någon äldri man.n Vill ni se, hur jag kan begagna denx, — svarade yng lingen stolt och packade ned laddningen, hvartill kan sorta armar knappast räckte till. — Jag skall göra mit mästerstycke, men då får jag ock stå här framme, elle: burs, — frågade gossen bedjande. Ja om du kan skjuta, så får du visst behålla bössa för alltid. Akta dej nu, bleckmössal, ropade den käcke ynglin sen till en scldat, och under det kulorna pepo rundt om