Aftonbladet – 1 maj 1850, sida 2

kabinetterna, och schackra bort nationer, såsom en får. skockp, sade doktorn med hänförelse. Ett sådant tillstånd är odrägligt. Tro mig, bästa her loktor, arbetarne tänka alla såsom jag, och vänta endas på ett gynnande ögonblick. Om det bara brister löst skola de icke blifva de sista. Vi skola stå såsom en man. Under det att beggederas politiska missnöje på dett: sätt gaf sig luft i fängelset, hade polisrådet inträdt mec fångvaktaren. Hans skarpa blick mönstrade den temliger betydliga församlingen. Han talade med de flesta. Nä stan hvar och en af de häktade bedyrade sin oskuld. Mec misstroget leende afhörde polisrådet deras olika ursäkter. Hai förfogade orm deras qvarhållande i fängsligt förvar och af sände en och en till vederbörlig cell. Fångarne mottogo af betjeningen och affördes hvar och en till sin bestäm melseort. Så småningom blef rummet allt mer och me tomt. Endast få voro qvar och bland dessa machinarbe taren och doktor Dörner. Då polisrådet fick se dem p egen hand samtala med hvarandra, blef hans fryntliga an sigte bistert. ,Hvarföre har ni icke genast fört fångarne till sin: respektive celler, såsom jag befallt ! utropade han i häf tig ton till fångvaktaren. Jag har icke fått någon särskild ordre höromp, urskul Jade sig denne. Hvem har hitfört fångarne? Fångvaktaren nämnde de ifrågavarande gensdarmerna namn. Polisrådet skref en anmärkning i sin plånbok; deref ter vände han sig till de begge fångarne, hvilka han skarp fixerade. i Ni ha haft tid att samråda med hvarandra: icke sannt? Vi ha visserligen samtalat med hvarandra, men ick samrådt, svarade doktorn. ,Jag har af herr Rolfs mu hört orsaken till hans häktande, hvarken mer eller mindre. Det är illa, dets, svarade polisrådet. Ni ba sanno iikt redan kommit öfverens om hvad ni ska svara. Mel ni må vara öfvertygade, att detta icke skall bjelpa. V ha i våra händer bevis om begges eder brottslighet. De husvisilstion, som jag sjelf företagit, har redan gifvit d vigtigaste resultater. Ni äro i besittning af skrifter, sor äro strängt förbjudna. Vi hafva funnit bevis, som måst kompromettera eder. Det vore bäst att så godt först sor sist bekänna edert brott; edert öde kunde derigenom be tydligt mildras. Vi vilje låta upprätta ett litet protoko derötver; jag skall tillkalla polisaktuarien och om ni ör ska, få ni aflägga bekännelsen genast för oss begge.n Jag ämnar icke stå till rätta för eder, svarede dol torn förargad. Jag yrkar att få stå till doms inför e