Aftonbladet – 1 maj 1850, sida 2

ske med lika lätthet som till Westervik och Linköping, så är all anledning till den förmodan att denna hittills jemförelsevis mindre bekanta ö skall draga en betydlig fördel i kommercielt afseende af detta nya föranstaltande, likasom postgångens skyndsamhet deraf högst betydligt befrämjas, under det postverket, enligt ingånget aftal med det bolag som entreprenerat affären, lärer hafva en besparing af 300 rdr om året i den kostnad som förut åtgick till den lilla svaga och äfventyrliga ångbåten Aktivs underhållande. I Wisby finnes ett hotell der man är på ett förekommande sätt serverad för billigt pris, och en badinrättning lärer nu der hålla på att arrangeras, der vattnet erhålles så salt som det, innes i Östersjön, då ingen ström der har sitt: atlopp. — Wermländske Korrespondenten berättar att biskop Agardh nyligen blifvit kallad till hedersledamot (President-dHonneur) vid sidan af Lamartine och le duc dharcourt uti VInslitut d Afrique, hvilket bland sina beskyddare äfven uppgifves att räkna konung Oscar, och hvars ändamål är att bidraga till Afrikas civilisation och kolonisering, medelst upplifvande af åkerbruk, handel, industri, konst och vetenskaper. — Uti den med dagens post hitkomna Götheborgs Handelsoch Sjöfartstiding, anträffas en af komministern E. Pettersson i Warberg till sina embetsbröder, kaplaner, adjunkter och skollärare i stiften utfärdad uppmaning att för instundande riksmöte utse ett ombud, som under detsamma framlägger alla obefordrades inom det ecklesiastiska ståndet önskningar och tankar,. Så vidt herrar komministrar sjelfva anse det vara af någon vigt för dem att äga representanter inom ståndet, hvilket enligt vår tanke icke skulle sakna sitt inflytande på ståndets förhandlingar, böra de ej dröja att i tid utse sina ombud. — Uti Stara Tidning berättas följande: Under nu pågående gräfningsarbete för grund till det nya rådhuset härstädes, hafva i jorden påhittats dels stt gammalt silfvermynt från konung Johan III:s tid och dels några falska silfvermynt från förra århundåradet, hvilka sednare dock synas vara ej serdeles väl gjorda, så att deras falska beskaffenhet genssi blifver påtaglig. — Anmärkningsvärdt är äfven, att djupt ned i jorden desslikes anträffats tydlig stensättning af vanlig gata inom stad, jemte halfbrända, större och mindre stycken af stockar och bräder, hvilket allt bestyrker historiens vittnesbörd, att staden för århundraden sedan varit hemsökt af större eldsvådor, samt att den derefter, i mohn af brandens framfart, till gatornes läge och sträckning förändrats,. — Lördagsposten i Hjo berättar att vädret der i trakten börjar blifva allt mera vårlikt, så att oHjoboerna börja visa sig på gärden och betesmarker. ——— — Konstnärsgillets minnesfest öfver Oehlenschläger, i går afton, uti De la Croiv lokal, var ganska lyckad och bivistades af ett så stort antal som utrymmet tillät. Den prydliga salen var ytterligare dekorerad med ett yppigt förråd af lefvande, till en del blommande vexter, som spridde sina parfymer; hvarje pelare var prydd med svenska och norska samt danska fanor, och med vapensköldar, på hvardera af hvilka var inskrifvet namnet på ett af Oehlenschlägers arbeten. Ett stort, vackert porträtt af skalden fanns äfven uppställdt och bekransadt. Ti!l aftonens repertoar hade hr direktören N. J. Ahlström bidragit med två vackra kompositioner för full orkester, nemligen en introduktion och en ouvertyr, hvilka uppfördes främst i hvardera afdelninigen. Gillets ordförande, hr G. O. Hylten-Cavallius. reciterade en prolog. som var utmärkt af hr C:ii vanliga elegans i diktionen. Härpå följde en chör på den danska melodien: Danmark, deilig vang og VEngen. I En större framställning, hvilken kunde betraktas såsom det hufvudsakliga för aftonen, följde härefter: jen skildring af Oehlenschlägers skaldelif, af G. H. Mellin. Man hörde här tydligt, att ämnets storhet hade på ett ganska lyckligt sätt inspirerat tecknaren; med sin kända ovanliga förmåga att berätta enkelt och klart gaf han en hastig, men äskådlig öfver gt af Ochlenschlägers lefnad, skildrande derjelt med skaldens värma och bildnivgsgåfva för sterna af den aflidnes snilleverk. Denna fram: bar en nägot akademisk pregel, utan tvifföranledd af dagens högtidliga allvar; den utmärkte sig i öfrigt genom en jemn hållning och skönhet, som bar vittne om den öfvade skriftställaren och utgjorde säkert en af de värdigaste minneskransar, som blifvit lagda på den store skaldens graf. Vidare utförde hrr Dahlqvist och Söderberg scener lur ett af Oehlenschlägers skönaste sorgespel: Palnaitoke, på ett sätt, som lifligt anslog de närvarande. Nu följde en kör på melodien: Op brödre! timen lyder,, med ord af F. Bergström. Derefter en epilog af hr Aug. Sohlman, om nordens konst i des: förhållande till Oehlenschläger. Mean förmärkte häri åtskilliga vackra ider och en varm känsla. Åter följde en tör med ord af H. C. F. A. Holmström, på melodien: Da Oldtids gamle Guder döde. Derjemte försteddes tvenne af artisten hr W. Wallander effektrikt komponerade och anordnade tableaux vivans, föreställande, den första skaldens syn: Axel och Valborg, den andra Ochlenschlägers apotheos. hvilka båda vunno ett lifligt bifall, ehuru tillfällets högtidliga allvar afhöll de närvarande från någor ljudelig yttring deraf. Festen bivistades af H. M. Konungen och der kung! femiljen. För öfrigt voro för tillfället inbjudne ätskillige honoratiores, deribland man såg trenne af her statsråder, danska missionens härvakr ettstetRR—— RR MET RNE NET CST . i