Aftonbladet – 29 april 1850, sida 2

ste låta sig renas af förnuftets eld, tänd cch närd af religiopens eviga grundsanningar, eller ock se sig i en framtid öfverflyglad af Läseriet, som i dess mångfaldiga former troget bevarar sträfvandet till obscurantism, sektanda och sccial depravation. Men bristen häraf berättigar icke till uraktlåtande af de hbjelpmedel mot Läseriets spridande, hvilka redan finnas i vår lagstiftning. Det blir en piigt att tillämpa densamma på ett ändamålsenligt sätt, när man, såsom här i staden, finner att det onda på ett betänkligt sätt dagligen griper allt mera omkring sig samt ledes och understödjes of män, hvilka på obitdadt och enfaldigt folk möjligtvis verka lika mycket med sitt exempel, som med sisa vilseledande läror. Skulle Jäseriet härstädes ock ännu ej visat den utbildade karekter, vi ofvanföre antydt, och det har verkligen icke företett hela vidden af sin samhällsvådliga riktning; så tyckes saken i alla fall gått nog långt, när man från flera håll bör klagomål deröfver, att personer, i följd af den religiösa exaltation, som Läseriet alstrar och underhåller, tagit skada till sitt förstånd, och visa mer och mindre tydliga teeken till sinnesrubbning och obehörig förtviflan; vär läsarkonventiklarne regelmessigt återkomma hvarje vecka oeh bållas nästan för öppne dörrar; bär personer af alla åldrar och samhällsvilkor lockas till deltagande deruti med medel, som äro oss obekanta; när små barn medtagas af sina föräldrar, skolgossar indrageas deruti under pretext af att biträda vid chorelsången co. s. Vv. Får ofoget opåtaldt fortgå i denna riktning vid rikets största universitet och hvarest dessutom en ovanligt talrik skoiungdom vistas; så skall snart Läseriet vinna ett sådant antal apostlar, att det lätteligen sprides öfver hela landet och vinner en vigt ech utsträckning, bvilka statsmakterna sedermera förgäfves skola motarbeta. Det tycks derföre vara hög tid att bryta oskicket, varna de vilseförda och fästa synnerligast presterskapets uppmärksamhet på denna religiösa rörelse utom kyrkan och mot lagen. De som redan angripits af denna sjukliga religiositet eller af sjelfviska motiver medverka till dess underhållande i all sin hallstarrighet och förblindelse, skola sannolikt icke låta rätta sig af några varningar eller påminnelser, hvilka de allesammans tro sig kunna vederlägga med ett enda lösryckt bibelspråk om deras omvändelse och renhet inför Gud; men det finnes andra, på hvilka en varning för läsarenas proselytmakeri och kenventikelHf utöfvar tillbörlig verkan. Det är för deras skull som vi citera följande lagbud af den 42 Jan. 1896: Att uti private och enskilte bus, manoch qvirkön, gamla och unga, kända och okända, få eller flera skola hafva frihet att sig samla och tillhopa komma, allt under förevändning atv bruka sin andakt och enkannerliga gudstjerst, den dar med de vanliga sönoch helgedagars texters predikande och utläggande, böners och: nya bönesätts förklarande, finnes på åtskilliga ställen vara förrättad; det anse Vi hvarken för nyttigt eller oundgängligt, utan mera såsom en skadelig nyhet, som en god ordning i våra. christeliga församlingar förstörer, hvilket i längger vill sjelfsvåld, missbruk och många farliga oredor skulle tinlfälle och anledning gifva, utom det till kefruktandes är att mången af oförstånd och okunpieghet i sin christendom lätteligen kunde blifva till sidane irrige meningar och lärosatser anförd, som med den rena evangeliska läran ej vore öfverensstäramande; allt derföre, emedan sådana sammankomster desto mindre kunna pröfvas till den sanna christendomenz utöfning nödige, som Vårt rike, Gudi lof! de stora fördelar äger, att Guds ord hos oss rikeligen varder lärdt och predikadt ochhvar och en dessutom är frihet lemnad i sine hus att bruka sin andakt; ty finna Vi rådsamt att afskaffa och alldeles förbjuda slike oloflige sammankomster, så att den, som sig understår dem att håtla och tillåta, skall första gången böta två bundra daler silfvermynt, andra gånIgen fyra hundra daler silfverm., eller, i mangel ef I böter, plikta första gången med 414 dagars fängelse Ipå vatten och bröd och andra gången med: tre veekors fängelse på vatten och bröd, men kommer bap tredje gången åter, skall. han på tvenne år riket förvisas. I lika måtto skola de, som sig till sådana , Jsammankomster inställa, hvar för sig böta första gånIgen fyratio mark silfvermynt, andra gången dubbelt Toch tredje gången fyradubbelt. ) Att visa tillämpligketen af detta lagbud i hela dess vidd på de läsarekonventiklar, som här, ägt rum, är I visserligen öfverflödigt, då allmänheten redan känner deras verkliga halt, men må dock för fullständighetens skull ske med en enkel beskrifning derpå. Se-Idan länare tid har ett större antal personer, dels Ifrån staden och dels från landsbygden bäromkring, , laf olika åldrar och stånd, både män och qvinnor , regelmessigt hvarje thorsdagseftersniddag hållit sam1 mankomster hos magistratssekreteraren L. W. Henschen, i dess gård här i staden och under hans tillsyn, för att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjenst, hvarvid utläggningar ef uppenbarelsens ord, böner på läsaremaner, andeliga sånger o. s. V. lförekommit och förrättats af konventikelns medlem; mar och sannolikt helst den, som för stunden haft andens ingifvelsen. Från dessa ssmmankomster har glläseriet spridt sig i staden, vunnit allt flera anhänhlgare och åstadkommit odelad ovilja och förargelse . Ihos alla, som haft tillfälle att närmeare lära känna Idenna läsar-propagsndas art och tendenser samt sc . Jen och annan bedröflig företeelse af dess följder. Ett kraftigt biträde i proselytmakeriet hafva äfven de konvertiklor. under namn af bibelförklaringar, Vär h rit, hvitka likaledes regelmessigt förekommit under j vice pastor Sparrmans ledning i Waksala socken ech till bvilka åhörare strömmat härifrån staden, ofta sInog förlöpande sine tjenstepligter och icke sällen äfnven, i sin religiösa förvillelse, slutiigen öfverlemn nande sig åt håglöshet för vorldsliga förrättningar, rJett odrägligt andligt högmod öfver den fullkorolige,het, som omvändelsen förmenas .omedelbarligen r. åstadkommit, eller åt en bopplöshet i andeligt hänor Iseende, hvilken står på gränsen af hednisk förtvidan. Je ) Huruvida andra sammankomster af mera esoterisk klart, der läseriets hela mysterium uppdagats för de ir vutvalde, äfvenledes förekommit, låta vi vara osagdt, je tills detia kan bevisas, hvilket naturligtvis faller sig et svårt; men sannolikheten äfven bärföre är icke ring?, gt då de redan beskrifna konventiklarne nästan höttits fför öppna dörrar, åtminstone varit lätt tillgänge, ar för en eller högst tvenne gånger, för hvem som helst ör Joch flera äfven fått uppmaningar att vid dem inif-Jfinna sig. Det är derföre naturligt, at man vid rdessa halfofficiella andaktsstunder icke visat sig i öhela sin omvändelsegloria eller framställt, för temlied gen vanliga syndare, de hårdast ascetiska buden, på en hvilkas iakttagelse dock läseriets högsta salighet måsejSte berox 18, et! Om Majoritet och Minoritet öANDRA ÅRTIKELN. nd (Forts. från thorsdagsbl.) ast) Talar man om folkförnuftet och OM folkets en(rätt att yttra sina önskningar rörande statsu lväsendets organisation och dess billiga anspråk Et latt se dessa önskningar uppfyllda, så invänder 2 den politiska minoriteten, att den icke känner ler lnågot som kallas folkförnuft, men väl ett stätsaf löt am det. enligt den våpliga frasen SS