Aftonbladet – 27 april 1850, sida 2

— Prejudikat. Vid sockenstämma den 6 Maj 41846 beslöt Tofteryds försemling i Jönköpings län, att en fond till uppörande af ett nytt orgelverk i församlingens kyrka skulle samlas genom årliga bi drag, som från och med den 4 Maj 1847 borde utgå med 4 rdr bko af hvarje helt förmedladt bemman sarat dessutom med 8 sk. bko af hvarje mantalsskrifven person, till dess fonden hunnit till ett för ändaraålet erforderligt belopp. Seden bruksegaren A. Åkerlund emot detta beslut anmält protest samt deruti sökt ändring hos kon:s befallningshafvande i I net, utlät sig kon:s befallningshafvande den 34 Juli 1849, att, som byggande och underhållande af orgelverk, såsom hörande till kyrkornas vanliga inredning och prydaader, måste, sedan församlingen med vederbörandes bifall en gång förenat sig om dylika verks anskaffande och uppförande, anses lika med öfrige åligganden enligt 26 kap. 4 Bygeningabalken, samt då följaktligen de bidrag, som för slikt ändamål af sockenstämma beslutas, kunna, lika litet som Torteryds församlings ifrågavarande beslut att lägga hemmantalet till grund för sammanskottets fördelniog, för olagliga anses; alltså och då den af ett öfvervägande röstantal inom församlingen för omförmälde ändamål beslutade afgift icke kan antagas såsom för dryg, pröfvade kon:s befallningshafvande rättvist lemna besvären utan afseende. Sedan Kammarkollegium, hvarest bruksegaren Åkerlund berörde beslut öfverklagat, den 4 Nov. 1847 detsamma fastställt, har Kongl. Maj:t, uppå deröfver af Åxerluod fullföljd klagan, med yrkande, att s0Ckenstämmobeslutet måtte förklaras förfalla, genom utsleg den 9 nästl. Mars i nåder förklarat, det besväranden ej anfört skäl, som kan föranleda till ändring af Kammarkollegii i ofvanberörde måtto öfverklagade utslag. (Sv. Etl. T.) — Prejudikat. På grund af ett utaf konungens befallningshafvande i Jönköpings län den 23 December 4847 tills vidare faststäldt reglemente för fattigvården i Skirö församling, enligt hvars 6 S hemmans-invehafvarne åtagit sig lemna de på deras egor boende fattige husrum, vedbrard och vård, dock så, att då den fattige eger någon arbetsförmåga, han bör med sin tjenstbarhet tillhandagå, hade bemälde församlings fattigvårdsstyrelse den 26 Nov. 4848 ålagt dels Isaac Magnusson i Skirö skogsgård att med nämnde förmåaer förse 70-åriga och utfsttiga pigan Carin Bengtsdotter, som å berörde hemmansegor sednast varit skattskrifven, dels förre korporelen P. Kleist att lemna samma förmåner åt inhysesmannen Johennes Samuelsson, som varit boende på egorna till Kleists hemman Lillarp. Detta beslut öfverklagade såväl Is. Magnusson som Kleist hos konungens befallningshafvande och yrkade befrielse från annan förbindelse till bemälde fattifhjon, än i förening med hela socknen gemersamt; och hade fattigvårds-styrelsen uti häröfver afgifven förklaring dels lemnat obestridd uppgiften derom. att mera än 44 år förflutit, sedan Bezgtsdotter bott å Skirö Skogsgårdens egor, ehuru hon forvifarande varit i mantealslärgden derstädes antecknad, dels förmält, att Semuelsson alltsedan år 1834 verit jemte sin hustru å Lillarps egor skattskrifven. Derefter förklarade konungens befallningshafvande, genom serskilda utslag den 26 cch 28 Februari 4849, att som Skirö församlings hemmans-innekafvares ofvan orförmölde åtogende att enhver förse de å dess egor boende fattige med husrum, vedbreed och vård, icke finge tillämpas och tydas till annat innehåll, än som Kz. förordningen om fattigvården den 25 Msj14847 medgifver, hvarutinnen förbindelsen att ansvara för underbafvandes tjenstehjons med fleres fattigvård icke åligger jordegare ensam för längre tid, än arbets kontraktet med desse personer fortfar, samt i fråga om Joh:s Samuelsson icke blifvit påstådt, mndre styrkt, det sådant aftal mellan honom och jordegaren egt rum, konungers befallningshafvande fann skäligt att, med ändring af fattigvårdsstyrelsens öfverklagade beslut, frikänna ofvarbemäde Is. Msgnusson och korporalen Kleist från vidare åligganden, sr mean ESO UTSATT ERS RR SSSTTTRAESTRTAECNRIIATELIT