Aftonbladet – 26 april 1850, sida 2

ex. Kunna bDillva. Haldtlandae at INISSLrTUscL all ICKa en usling, som i egenskap af redaktör åtager sig äfventyret att straffas för andras förbrytelser — förhöjde böter för svårare öfverträdelser samt stundom fängelse tillika — borgens ställande för dessa böter, såsom vilkor för tidnings utgifvande — en ändamålsenligare sammansättning af juryn. Dessa utvägar torde förtjena bifall, allt eftersom de med urskillning bestämmas. Om skyldigheten att ställa borgen för en betydlig penningesumma blir stadgad såsom vilkor för rättigheten att utgifva tidningar och periodiska skrifter; så försvinner just derigenom lättheten att till nominella utgifvare an vända personer utan vederhäftighet, utan att den, som bestyrer företaget och bestrider förlagskostnaden, äfventyrar någon påföljd af de förbrytelser, hvarti!l han gör sig skyldig. Säkerligen är det ej mindre i sin ordning, att straffbestämmelserne i vissa fall förhöjas. Juryns sammansättning skulle ock ofelbart mycket förbättras, om valbarbeten dertill blefve inskränkt inom ett efter någon limplig qvalifikation bestämdt antal af bildade och genom sin samhällsställning oberoende medborgare. Men med allt detta vinnes dock, äfven i lyckligaste fall, naturligtvis ej mer, än hvad som genom en strafflag för tryckfriheten kan vinnas. Och detta har föga tillämpning på det egentliga föremålet. Det onda, som ligger djupast, träffas deraf icke. Litte-O raturens förfall och förskämning afhbjelpes icke ge-h nom lagföring och straff, således ej heller genomjg någon streffiag. Om censur kan icke vara fråga, der problemet är tryckfrihet, hvilken vore genom censuren afskaffad. Ett enda medel har visat sig för nig, ingalunda lätt att rigtigt bestämma, men vid hvars framläggande jag hämtar någon förtröstan deraf, att uppfioningen icke tillhörer mig sjelf, ehuru dess utredande till användbarbet, så vidt jag vet, ännu ir ogjordt. l Detta medel innefattas nu, i korthet sagdt,l!d den fordran, att utgifvare af periodiska skrif1 ter, för hvarje gång de gifva offentlighet åt något som länder till mehn, vare sig för en-lv skild person eller för framgången af en lit-li terär produkt (en genom trycket offentlig-ld gjord skrift), må vara förpligtad att i fort-le n t AA AMA ml (NM DD FR —— JA vh ÖV ÅN sättningen af samma litterära arbete, som varit organen för detta menliga yttrande och utan annat dröjsmål än som pröfvas alldeles oundi! gängligt, gifva offentlighet i lika stor och påj: lika sätt spridd upplaga af detta arbete, åt enh uppsats af till och med dubbelt så stor vidd,o som anförandet hvaraf den föranleddes, när så-g dant begäres af den som personligen blifvit aflI publicisten menligt omtalad, eller den förfat-h tare eller öfversättare eller dess rättsinnehaf-le ;vare, hvars tryckta skrift varit af publicistene smenligt omförmäld,. Detta anser justitieom-t budsmannen böra ske i afseende på sättet så-1s lunda, att när fråga uppstår huruvida ett ytt-s rande är menligt eller icke, skulle gode mänc i hvarje fall utlåta sig hvad de anse menligt it peller icke, och att deraf skulle bero, huruvida f den äskade skyldigheten skall publicisten å-c läggas. g Häraf ser mean således, att justitieombudsmannen icke har något att invända emot för-lt slaget om borgen af en betydlig penninge-! summax, äfvensom icke mot högre straffbe-c stämmelser och en förändring af juryinrätt-ls ningen. Han har tvärtom sagt, att dessa ut-lI1 vägar torde förtjena bifall, allt efter som de ,med urskillning bestämmas,; och de i A. B. införda reflexionerna voro således väl icke all-l: deles opåkallade. Men å andra sidan måste medgifvas, att han icke för sin del föreslagit kautions nedsättande, enär han sagt, att med allt detta vinnes dock, äfven ilyckligaste fall, nej mer, än hvad som genom en strafflag förl. tryckfriheten kan vinnas, och detta fordrar rättvisan att erkänna, för att icke göra honom skyldig till annan mening än han verkligen uttryckt. Hvad särskildt beträffar förslaget om skyl-t digheten för utgifvare af periodiska skrifter att intaga reklamationen af eho det vara må, om j hvilket något menligt blifvit yttradt, antingen personligen eller emot någon utgifven skrift, och att reklamationer skulle få omfatta dubblal vidden af den artikel, i hvilken det menliga omdömet förekommit, så skulle vi snarast vilja säga, att detta förslag, äfvensom sättet hvarpål det i justitieombudsimannens tanka skulle verkställas, både är opraktiskt och i vissa fall ej blott skulle vara onyttigt, utan äfven bota ettl cndt med hälften värre, så att blott det förhatliga cch förtryckande deraf återstod. Det lönar icke mödan att ingå i en genomförd deduktion af denna invändning nu, då viknappt kunna föreställa oss att förslaget kommer längre än der det nu finnes; vi vilje dock i korthet antyda skälen. Vi dela så till vida br justitieombudsmannens åsigt, som vi instämma deri, både att pressen kan missbruka sin makt, och att fall kunna finnas, der en anfallen person eller författare har ett billigt anspråk att få en reklamation införd i samma tidning der anmärkningen förekommit, samt att rättvisan följaktligen äfven någon gång kan påkalla möjligheten för den angripne att kunna tilltvinga sig en sådan rättighet att varda hörd inför samma publik, om den skulle nekas honom af publicisten. Vi gå till och med så långt att erkänna, att det må anses såsom en brist i vår tryckfrihetslag, att en sådan positif möjlighet icke nu finnes annat än hvad rättegångsmiål beträffar, ehuru erfarenheten visat, att många andra utvägar finnas att inom ett så fritt område som pressens, hvars organer hålla en ständig polis på hvarandra, förekomma utölningen laf en fortfarande despotism från någon viss tidning, emedan känslan af rättvisa alltid är nog starkt öfvervägande hos publiken, för att snart nedsätta förtroendet till den organ som skulle nyttja sin makt till förföljelser, och Ilagen dessutom, uti stadgandet om ansvar å lögnlaktiga uppgifter och vrängda framställningar, lerbjuder ett medel, om det anlitas, att åtminIstone få allmänna uppmärksamheten fästad på ;idet sanningslösa af en framställning. Men under detta medgifvande måste vi helt och hållet skilja oss från det sätt, som hr justitieombudsmannen i detta hänseende föresla -Igit. Om det vore nog att genom gode män -Ifå afgjordt, det en periodisk skrift yttrat sig ll menligtn wanna sv arnat en annan skrift eller