Aftonbladet – 23 april 1850, sida 1

börjas med den I Maj 1830. Om sympatien för ett annat folk ej står på någon fastare grundval, än på farhågan att förlora densamma om man äfven hör motparfen; om denna sympati blott derigenom äger bestånd att man med afsigt tillbakavisar hvarje undersökning: då är icke blott menwniskoandens heligaste rättighet, humanitetens och sediighetens hufvudvilkor, som består deruti, att äfIver lugnt höra sin motståndare och vara rättvis, trampad under fötterna, utan man kan med bestämdhet säga ati en sådan sympati linom kort går förlorad. Det allena äger bestånd, som hbvilar på erkännande af rätt och sanning; den blotta naturliga känslan är derlemot en ganska farlig domare. De gamla Romarne gingo så långt att de fordrade af en domare, att han icke ens fick låta känslan af medlidande uppkomma hos sig (misericordia absit a judice). Ni, herr redaktör, skall visa, att hvad åsigt ni än må hysa för eder egen person, ni dock, som hufvudredaktör för ett.så betydande blad, skall ställa humaniteten och sanningen i främsta rummet; ni skall ej vilja förbindra att båda partierna uttala sig. Sedan skall saken sjelf tala för sig, och enhvar kan sjelf döma. Med säkerhet kan ni vid ett sådant förfarande räkna på hvarje rättskaffens svensk mans erkänsla. z Sedan flera år tillbaka är jag bekant med Skandinavien, genom resor i Sverige, Danmark och Norge, och uti alla tre länderna har jag vänner. Bland dessa äger jag i Sverige tvenne, som stå uti ett ganska högt anseende hos hela svenska nationen, och dessa hafva sagt mig att : inom svenska folket följande åsigter äro rådande rörande förhållanderna i Siesvig-Hol.stein: s 1:o upproret, såsom man benämner vår rörelse, har utgått från hertigen af Augustenburg, riddargodsägarne, och några embetsmän; folket sjelf har ingen del deruti; den Slesvigholsteinska rörelsen är ingen nationel; 2:0 i motsatts dertill vore större delen af det egentliga folket i hertigdömet Slesvig äkta danskt sinnadt. ) För öfrigt skall man i Sverige öfverhufvud ej hafva tillräcklig kännedom om stridsfrågan. Den naturliga sympatien för Danmark afhåller från en fri undersökning); pressen äri det hela danskt sinnad och håller blott korrespondenser uti Danmark. En person, som genom egen forskning utredt för sig förhål!anderna i Danmark och Slesvig-Holstein, tillstod för mig att till en del högst fabelaktiga åsigter hade utbredt sig om oss. Hans noblare tänkesätt uppmanåde mig, att efter mina krafter i Sverige bidragå till bättre utredande af stridsfrågan. Till dessa fabelaktiga åsigter hör nu visserligen framförallt tanken att rörelsen i SlesvigHolstein ej skulle vara nationell, utan utgå från hertigen af Augustenburg och några embetsmän, samt att det egentliga folket i Slesvig skulle vara dansktsinnadt. Herr redaktör, ni sjelf och hvarje läsare af edert blad skola finna, att författaren af denna artikel åtminstone besitter lugn och besinnirg: ty menskligt .vore det, om vid en så exempellös förvrängning al ett sakförhållande, passioren g orde :sig gällande. Ja, om sådana åsigter bade blifvit utbredda och funnit tro i Mars 1848, så skulle jag finna sådant begripligt, men numera, sedan landsförsamlingen i Fiensburg herrskar, torde man kunna räkna på, att en svensk officer bland de neutrala trupperna, till och med om han vore en fanatiserad dansk, måste hålla en sak för obestridlig, nemligen att uti hertigdömena Slesvig och Holstein, från Elben ända till demarkationslinien, hos alla innevånare utan undantag råder den renaste tyskt nationella röreise och den mest glödande antidanska riktning. Jag vill iakttaga tystnad i fråga om befolkningen på andra sidan demarkationslinien, råga, desto mer skulle -bokhandlarne utan tvifvel tycka om det. Hvad beträffar tidningspressen, har måhända förkärlek för den danska saken varit rådande, och det af ganska naturliga skäl. Aftonbladet har emellertid sökt att iakttaga oväld härutinnan och jemväl mågongång, om ock sällan, meddelat artiklar i tysk anda; men ett skäl, hvarföre sådant ej kunnat ske oftare, är att de holsteinska tidningarna å sin sida, såsom t. ex. Itzehoer Wochenblatt, aldrig brytt sig om någon bevisning, som kunde lända de i saken mindre kunnige till ledning, utan städse tagit rättmätigheten af sin sak för afgjord, predikat den såsom en dogm och begagnat den till utgångspunkt för hela sin agitetion; ett förhållningssätt, hvaraf utländningen ej gerna kunde hemta någon upplysning, Red:s anm. ) Denna förmodan kan väl vara grundad i afseende på en del af publiken, men visserligen icke i afseende på alla. Men ett annat skäl, hvarföre plu:alitetens sympati stadnat mera på danska sidan torde vara, att de skrifter man hittills sett i motsatt anda ej funnits tillfredsställande. Så til ex. hafve vi här ännu aldrig sett något riktigt bevis för det påståendet från holsteinska P, att med den s. k. lex regia, enligt hvilken Siesvigs invånare svuro danska konungen trohetse såsom deras hertig -— secundum tenor: regie, — icke skall vara den danska kor utan en annan lex regia för Slasvig sersk DNoetta är likväl i afseende mn: