Aftonbladet – 23 april 1850, sida 1

Ett bref ifrån Holstein. Redaktionen har ifrån en ansedd, i Holstein boende man emottagit dels en privat skrifvelse, hvari klagas mycket öfver den ensidighet och -bristande kännedom om de Slesvigholsteinska angelägenheterna, som råder i Sverige till följe af sympatien för Danmark, och hvarmed ärförenad en begäran att få allmänhetens uppmärksamhet fästad härpå genom skrifvelsens införande i tidningarna; dels också en förfrågan, huruvida Aftonbladet icke ville tillåta artiklars införande framdeles rörande detta ämne emot erläggande af annonsafgift. Redaktionen har trott sig bärpå böra svara, att såvida sådana artiklar endast afse att leda till en närmare undersökning och en mera opartisk pröfning af förhållanderna, är visserligen ingenting emot en sådan begäran att invända, men att red. likväl icke kan gå in på, att i detta mera än andra fall afsäga sig sin egen pröfningsrätt om hvad som må vara lämpligt att meddelas i tidningen eller icke, och att red. derjemte måste förbehålla sig att efter förekommande omständigheter, när dylika artiklar införas, dels serskildt utsätta att de äro insända och mot betalning införda, dels ock få bifoga egna anmärkningar. Vi hafve ansett lämpligt att nämna detta förhållande innan nedanstående bref meddelas, hvilket jemväl föranledt oss att framställa ett par erinringar i noter: , Herr Redaktör! Tvenne olyckliga år bafva nu förflutit sedan utbrottet af kriget mellan Danmark och Slesvig-Hölstein, utan att å Slesvig-holsteinska sidan, något blifvit skrifvet i Sveriges och Norges mest lästa tidningar, eller något direkt steg vidtaget att sprida skrifter i nämnde länler. Det berättas att Sverige och Norge med ufsigt tillbakavisa allt som å tyska sidan blifvit skrifvet öfver stridsfrågan, ja man har till och med velat tillfoga nämde nordens länder skammen att påstå, att till och med deras bokhandlare vägra emottaga uti Tyskland utkomne brochyrer, eller öfversättningar på svenska och norska af tyska verk och brochyrer. Detta är enligt min mening så otänkbart hos den fria svenska och norska nationen, att utspridandet af sådana åsigter om dessa länder, antingen innehålla ett afsigtligt förtal, eller måste hvila på ett missförstånd.) ) Brefskrifvaren har alldeles rött deri att ett sådant rykte hvilar på en fullkomlig vilifarelse. Vi kunna försäkra, att något hiuder från bokhandelns sjda mot spridande af skrifter från hvad hållsom höst mver detta ämne icke existerar. Tvärtom, ju öfer allmänheten ville köpa af böcker om denna